If you fall do you just lie there, or do you get up?

  Denna bild togs några veckor innan min skada. Jag har gått ner 3 kg (pga förlorade muskler), pluffsat till mig riktigt ordentligt och är ständigt trött. Det var i September jag börja känna att knät inte riktigt kändes så bra, så fort jag gick så fick jag jätte ont och kunde knappt gå, ryggen fick jag bara mer och mer värk i. I oktober blev jag sjukskriven 1 vecka, fick endast ligga ner och stretcha 3-4 ggr om dagen. Allt jag jobbat på, all framgång jag hade på gymmet blev som bortblåst för jag inte lyssnade på varningssignalerna ifrån min kropp, för de var tydliga och ständiga i flera månader innan men jag tänkte "ää de är inget, sånt känner man inte" Och dittan och dattan. Om det är något som inte känns bra så kolla upp det en gång extra, bättre det än det det är försent.    Idag är jag mycket bättre, men jag är långt ifrån där jag var på bilden, här hade vi kört kondition & ben pass och lite box och lite kettlebells tills vi kände oss nöjda för dagen, men då skulle de precis köra Core pass och hade platser ledigt så vi körde på det också. Vilken skillnad det blev från de till att ligga still och knappt röra sig. Sen då har det gått upp och ner, hade dagar då jag känt mig på topp och dagar jag gråtit av smärta både i knä och rygg, inflammationen i knät har kommit tillbaka och det har gått. Aldrig varit lika illa som när jag blev sjukskriven men det har varit upp och ner.    Jag hade lika gärna kunna gett upp och lagt det på hyllan för det har varit väldigt jobbigt, både fysiskt och psykiskt. Att inte träna gör mig väldigt trött och lättirriterad. Så jag har haft mina stunder då jag inte orkat, inte varit peppad på att träna. Men jag har pallrat mig dit, ställt mig på crosstrainern som jag alltid tyckt varit så tråkigt och med all min kraft hittat ett sätt att tycka om det. Att sitta och kö 10kg i maskinerna för bena då de bara går av sig själva, de är inte roligt, det blir monotoniskt och uttjatat. Men man får inte ge upp, aldrig ge upp! Jag ska tillbaka till att orka springa 5 kg i sträck, men jag måste ta det i rätt ordning. Jag får gå 30 min max då och då nu. Bara det är framgång. Man får liksom sätta små små små del mål att vara glad för, att se att jag kommit någonstans.    Mitt senaste mål jag klarade var att bygga upp musklerna runt knäna för att de ska orka med att hålla upp benet. Och när jag var hos killen jag går hos så hade jag det, blev så glad även fast jag vet att jag har en lång väg att gå till. Just nu så försöker jag bli lika stark i båda bena, vänster har fått kompenserat upp så mycket för de andra så det har blivit starkare och höger har liksom tagit hand om skadan och inte riktigt orkat med. Men mitt stora mål att att komma tillbaka i formen jag var innan och lite till. I'm in it to win it! Livet ger dig inte större hinder än vad du klarar av att klara dig ur. Som bilden nedan, såg den för någon dag sedan och kände att aa fan detta är så jävla sant!      Amanda♥