Lokrum ön och Cable Cart

Det är ändå något speciellt att vakna upp på hotell, efter frukosten vandrade vi direkt ner för att köpa biljetter till båten som tar oss över till Lokrum ön men vi skulle inte åka direkt men då hade vi det klart. Därefter strosade vi runt en sväng för att lite senare bestämma oss för att ändå åka iväg innan vi tänkt äta och hoppas på att de hade något lättare att äta på ön. Vid lite innan 11 ställde vi oss nere i hamnen för att ta båten över, i kön kom det en kvinna och sa att hon kände igen oss från flygplanet hit vilket var lite roligt. Hon frågade även lite frågor om båten men vi pratade också lite mer, bland annat hade hon bott i Sverige men kunde ingen direkt svenska. Klockan 11 började båten sen åka mot ön, väldigt vacker kort liten åktur. Ganska lagom för båträdda mig. Jag började dock känna att mycket av all psykiskt kryper fram lite mer under dagen, känner mig lite nere och en del ångest. Igår levde jag mycket på adrenalin och idag började den nog gå ur mig en del. Men ön var helt magiskt vacker, kändes som man kom till ett nytt land. Men innan vi började utforska allt för mycket ville vi ta en lite lättare lunch. Vi blev mötta av en härlig snubbe som pratade på, vi frågade om mackor med bara ost och sallad på vilket gick hur bra som helst. Jisses vilka goda mackor! Efter att vi njutit av den lunchen började äventyret på ön, bland alla påfåglar. Påfåglarna togs dit någon gång men eftersom de inte kan flyga, så kom de aldrig därifrån. Varav de är kvar där, mycket vackra och snälla. Ön var fylld av vacker natur, klippor och vyer över havet. Bland annat gick vi till en botanisk trädgård, där vi tog lite foton balans apelsiner och rosor. Sen ville Fredrik självklart även sitta i en replika av The Iron Throne från Game of Thrones. Inte själv sätt, men mycket av Dubrovnik var med i den serien så det fanns mycket från GoT över hela stan. Därefter gick vi ner mot Döda havet, en liten liten pöl som var vacker! Sen klättrade vi ut på klippor vid havet, Lokrom Beach Rocks. Där var det ett stort hål i berget, men här tyckte jag dock det var otroligt läskigt med alla höga klippor och ställen man kunde falla på. Efter att ha vandrat runt i ett par timmar bestämde vi oss för att ta en glass och sätta oss där vi kunde titta ut över havet. Nu mötte vi även på den snälla finska familjen igen, otroligt roligt att träffa på dem igen. När vi satt och åt glass kom det en massa påfåglar som ville smaka på vår goda glass, men de gav upp efter en stund och fick för sig att pardansa. Väldigt vackert när hanen fällde ut sina fjädrar, tog många bilder här kan man säga!Vid 14.15 var det dags att ta båten tillbaka till stan igen, då valde vi att stå fram på båten. Lite läskigt men otroligt vackert! På båten träffade vi också på en härlig gubbe från Ireland, han pratade på och hade massor av frågor. Han hade varit i Jönköping dessutom, när hans son hade spelat fotboll i Sverige. Vi sa hejdå, han sa ”lycka till” på svenska för att imponera lite vilket var roligt. Nu var vi hungriga på mat, det blev en annan restaurang idag där Fredrik tog Ćevapčići som var någon traditionell rätt och jag tog en margerita även idag. Standard, gott och enkelt. Vi strosade runt ytterligare lite på stan för att sen ta bussen upp till hotellet, tanken var att vila men så blev inte fallet när vi fick reda på att Cable carten var öppen idag och vi ville inte missa det, vilket gjorde att vi sprang upp och bytte om för att sen ta bussen ner till stan igen. Därifrån vandrade vi upp till där man kunde köpa biljetter och hoppa på, började lite ångra mitt beslut men nu var det inte mycket att göra åt det. Det var absolut vackert, men också så otroligt läskigt och alla katastroftankar var där med ångesten, men som tur var så gick det på bara några minuter upp. Nu började jag dock känna av mycket av ångesten, en hel del orkeslöshet som inte bara hörde till biten att man är trött från att resa. Men men, så är det och vi kanske bara är i Dubrovnik en gång i livet. Vi hade tänkt att stanna där uppe till solnedgången, men jag tyckte det blev för kallt och även för jobbigt att vara där. Så vi valde att åka ner igen efter att vi utforskat lite där uppe och även mött på en ensam kossa. Men vägen ner var riktigt äcklig, jag har en väldigt mycket större rädsla för att falla vilket gör att detta kändes som att vi föll och därmed riktigt äcklig känsla. Men också otrolig vacker vy, så försökte distrahera mig med kameran. Nu började jag dock verkligen känna av depressionen och ångesten och var glad över att vi var på väg mot hotellet för att nu spendera hela kvällen här.