Komma iväg med psykisk ohälsa

Det här med att ta sig ut trots depression och ångest har både hindrat mig men på samma gång inte allt för mycket heller, men jag jämför också detta med när jag hade min sociala ångest och där klarade jag knappt av att vistas bland folk alls. Idag kan jag ta mig iväg och fika, handla eller gör annat där det är folk. Ångesten finns och orken är inte direkt på topp, vanligtvis kommer jag hem efter bara en liten fika någonstans och lägger mig i sängen för att jag är så trött. Oftast känns det som jag har varit en heldag på Liseberg, för att försöka jämföra med något. Detta bara av att sitta på ett fik i 30 minuter eller handla på Ica i 15 minuter. Men min vilja att fortfarande göra saker och att jag försöker åka iväg på saker gör också mig mindre rädd att min sociala ångest ska komma tillbaka, samtidigt som det är skönt att vara iväg och faktiskt klara av det många gånger så är det ibland jobbigt för det känns lite som jag undviker att känna efter och må dålig. Svårt att förklara kanske, men lite som att jag skjuter upp att faktiskt ta hand om mina tankar och istället gör saker för att glömma. Det tar extremt mycket energi ifrån mig att bara göra småsaker, men det är nog viktigt att försöka ändå. En promenad kan också kännas jobbig, trots att jag ÄLSKAR promenader i vanliga fall.Igår var jag iväg med min man & svärmor på Rudenstams, aldrig varit där men ändå bott ganska nära. Supermysigt och gott var det med! De säljer även sina produkter där men också lite annat, men vi var där för deras fika. Det gick väldigt bra, men jag kände på vägen hem att min energi verkligen hade dränerats.