Hoppat av plugget

Det händer en del just nu känner jag, men vi kan börja med det roliga. Jag och min sambo har skaffat valp! En liten blandras mellan schäfer, finsk lapphund, jämthund och samojed. En rörig blandning, men helt klart härlig. Vi har imorgon haft honom i 3 veckor, så han blir alltså 11 veckor. Han må bitas, envisas och irritera en ibland men han är även underbar. Man börjar märka hur han börjar känna sig trygg, han gör en del hyss. Rumsren är han inte än, men man börjar bli van med att torka upp kiss och bajs då o då. Vi var på första valpkursen igår och har lärt oss lite övningar och så, har börjat med några idag och det märks att det gör lite skillnad. Ibland kommer de där delarna av honom fram där han faktiskt ska vara ganska lättlärd. Det är mest det att allt är en lek för honom, så det tar över många gånger. Men vi lär oss, och i sin tur lär han sig. Den mer tråkiga nyheten är att jag tyvärr har hoppat av Optikerassistentutbildningen, det kändes inte rätt. Jag var ett vrak, mådde verkligen inte bra över utbildningen alls. Först trodde jag bara det var stress, mycket att lära sig och ta in. Men på något sätt kändes det mer än så, jag insåg efter många om och men att det helt enkelt inte var rätt utbildning för mig. Varför jag inte mådde bra var för att jag inte trivdes, jag trivdes inte i att bli Optikerassistent. Paniken jag drabbades av när jag insåg att jag kan nog inte fortsätta, insåg ganska snabbt att hur tusan gör vi nu? Vi har precis skaffat valp för att jag har tiden hemma med honom, vi har räknat med den inkomsten jag ska få under plugget och allting kändes ju faktiskt bra planerat. Fram tills allt gick åt skogen, det var verkligen så det kändes. Att jag misslyckats, att jag inte klarar någonting... Nu efter en vecka tänker jag tillbaka på det och inser hur mycket bättre jag mår. Det tyngde mig verkligen, det är då man vet att det inte är helt rätt. Nu får vi se vad som händer, kommer bli otroligt tufft ekonomiskt här ett tag. Däremot är jag fortfarande på spåren att plugga, för jag vill verkligen plugga. Det ville jag ju innan allt detta, det vill jag fortfarande. Jag har sökt en utbildning, men vi får se om jag kommer in. Det känns som den utbildningen skulle passa mig bättre, fortfarande lite på samma spår men utan den biten jag tyckte var fel för mig. Har jag turen med mig och blir antagen, kommer jag börja redan i november. Det känns så skönt, för kommer ändå vara färdig med plugget nästan samma tid som om jag skulle fortsatt optikerassistentutbildningen och det är lite lugnande för mig. Ni vet stressen om att komma vidare i livet, hitta det där fasta jobbet och äntligen känna att man är lite mer säker. Kunna ta steget mot drömmen som jag och sambon har, HUS! Så med den utbildningen jag sökt hoppas jag åtminstone att det blir lite lättare, det är dock ett arbete det är både svårt att få jobb inom men också svårt att få heltid på. Men skulle jag bara få en fast tjänst på kanske 50 % eller uppåt är jag otroligt nöjd. Och det är inte omöjligt!KRAM!