Den där panikångesten

Jag tror att en stor del av min sociala ångest är borta, men jag skulle inte säga att min panikångest är borta. Däremot har den blivit otroligt mycket bättre, men jag kan få såna sjuka ångeststunder ibland att det nästan gör ont i hela kroppen. Anledningen varför det dock inte stör mig lika mycket längre är att det handlar om kanske max 1 gång i månaden, vilket gör det acceptabelt. Dock kan det oftast kopplas till min mens, så fort jag har mens så blir mitt liv ett helvete typ. Har aldrig varit så påverkad av det förr, men helt plötsligt blir jag helt galet känslig vid mens. Ångesten är ofta skyhög, jag gråter för absolut ingenting, kan bli sur/arg på typ allt... Det till och med känns som precis allt och alla går emot mig, om någon bara säger en småtaskig sak kan jag börja storlipa men i vanliga fall kanske jag egentligen hade skrattat. Jag förstår ju att denna biten är ganska vanlig, men under alla min år med min mens har den aldrig varit sån. Har aldrig fått så mycket problem. Men ibland kan jag bara sitta i en bil, få något otroligt ont i bröstet och känna mig alldeles matt och darrig, helt från ingenstans. Det är jobbigt, då brukar alla tankar dessutom flyga i huvudet. Min sambo brukar ofta reagera på att jag bara sitter och stirrar ut och är helt tyst, så kan brukar försöka pigga upp mig. Men känns oftast bara som jag är helt borta, det bryter nästan aldrig ut i en full ångestattack men det är otroligt jobbigt ändå. Är lite rädd dock, för har precis börjat med p-piller igen (för typ 3 dagar sedan, så inget som hunnit påverka mig mer än med illamående än) och vad jag har för mig kan man enkelt få mer ångest av det. Men jag hoppas att det blir bra ändå!