Att lämna sitt barn på förskolan

När min son skulle börja på förskolan var jag inte alls orolig eftersom han är väldigt social och utåtriktad. Många har sagt till mig att han kommer att älska förskolan, -ni kommer inte att ha svårt alls att skola in honom, han är ett riktigt förskolebarn.   Han har varit hemma i 1 år och 9 månader så jag kan erkänna att jag även kände att det ska bli skönt att få lite egentid. Vi har varit på informationsmöte där vi fick se avdelningen och träffa hans blivande lärare. Allt kändes toppen.   Sen var det dags att lämna Isak på förskolan. Vi kom dit och han skrattade, sprang runt och lekte med de andra barnen, underbart att se hans glädje. Fröken sade till mig att nu kan du gå och om du undrar något så är det bara att ringa. Jag sade hejdå till Isak och hans blick förändrades, hans ögon fylldes med tårar och han började gråta hysteriskt samtidigt som han sprang mot mig.   Det kändes som att någon borrade in en kniv i mitt hjärta. Han kramade mig krampaktigt.   Varje lämning har varit lika plågsam. Fröken tar Isak och säger hejdå samtidigt som han hysteriskt skriker och gråter efter mig. När jag har stängt dörren till förskolan bakom mig har promenaden hem känt lång. Tårarna har inte slutat rinna, jag har ont i hela kroppen. När jag kommer hem känner jag en stor sorg och saknad. Ensamtiden jag trodde att jag skulle uppskatta finns inte, den fylls bara av saknaden efter min son. Det enda jag kan tänka på är när jag om några timmar skall få hämta honom igen, få krama honom igen. Min älskade son!