Så det kan bli!

Vi har pratat en del om släkter och familjeband nu på sista tiden. Dessutom har svensk historia från och med medeltiden, med alla kungar och bröder och fruar och barn och katter, rullat på vita duken under historialektionerna. Jag började tänka lite på min speciella familj. Mina föräldrar är skilda så jag är varannanveckabarn. De bor ca 1 mil i från varandra och jättebra kompisar. Det är nog ganska unikt för att vara skilda. Det underlättar verkligen livet för alla inblandade! Pappa och min bonuspappa är vänner och hjälper varandra med diverse när det behövs. Mormor och morfar julstädar hos pappa och vi äter middag med dem även fast inte mamma är med. Min familj består av dem och sen mina två bröder Theo och Jacob. Jacob är min "helbror" dådå, medan det är 15 år mellan mig och Theo och vi delar samma mamma. Ja en kärnfri familj eller vad kallar man det? Nu på sportlovet ska vi ALLA åka upp till fjällen och ha det riktigt myyysigt ihop. Alla firar jul tillsammans, påsk, midsommar, födelsedagar och fanns det något mer att fira så firar vi det tillsammans också. Ja jag har fått en riktig tur på det spåret måste jag erkänna. Jag kan inte ens minnas knappt hur livet var med mamma och pappa i samma hus och ett liv utan min bonuspappa...Allt är faktiskt riktigt bra, trots att alla varannanveckabarn håller med mig om att när det gäller packning så är det inte kul. Man glömmer den ena strumpan där och skolboken är där och man måste åka tillbaka och hämta och lämna...Fördelarna är dock att jag har två rum, och fruktansvärt mycket prylar, dubbletter av det mesta och jag inte för mitt liv förstå vart mina prylar skulle vara om allt var samlat på samma ställe...! Sen är det kärleken förstås. Förut hade jag ett liv med skilda föräldrar och ett liv med oskilda föräldrar. För när det kommer till kärlek så var det tre personer som gav kärlek åt två barn. Var det två av dem som var med mig så blev jag helt plötsligt endabarnet i familjen och om det bara var en förälder med mig på någon aktivitet eller liknande så var jag skillsmässobarn. Nu när Theo kommit till världen så är det perfekt tre barn till tre föräldrar. Tänk jag har fler föräldrar per person än vad en familj med oskilda föräldrar och tre barn har. Det finns nästan alltid någon som har tid för än. Ja nu blev ni allt avundsjuka va?! Nej skämt och sido så är det lite underhållande att fundera på. Iaf för mig! Ta vara på varann nu och i framtiden!