I wonder

God kväll! Lust att bara skriva av mig på min lille blogg...Har ni någonsin varit så lyckliga att du bokstavligen förlorar andan ett tag och hjärtat slår så himla hårt i bröstet och du kan nästan känna hur livet är perfektion vid varje tillfälle med den här personen som får dig att må så här himla bra. Har ni det? För det har jag, jag hittade verkligen en människa jag kände igen, jag kände igen honom för han kändes så hemma, han fick mig känna mig trygg och att jag behövde inget annat om jag hade honom. Jag har alltså varit extremt kär, vilket jag fortfarande är men kanske lite mer olyckligt kär... Jag bygger höga murar emot människor, jag är helst ensam och överanalyserar allt... Jag går hellre ut och lyssnar på musik än tar mig till någon vän för att umgås... Jag är en väldigt ensam själ... Men, när jag väl fastnar för människor är det för deras vackra helhet. Framförallt den glädje dom sprider. Och han hade havet fångat i blicken och utstrålade en sån trygghet. Han var en så vacker person, jag kunde inget annat än att stanna till en stund och tacka för att jag fått träffa honom.Så vad gör jag nu när jag inte kan eller får älska honom, vad gör jag nu när jag inte vet ut och in eller känner något annat än att jag vill sjunka ner i marken. Så vad gör jag nu när musiken ersätter hans konversationer...Så vad gör jag nu när jag inte ens vågar skriva hej...Så snälla säg mig vad gör jag nu när jag inte ser någon annan än honom, i varje hörn, i varje vrå... I varje tanke är han där...Men jag hoppas innerligt att jag får tillbaka denna lyckan genom något annat sätt senare ....Just nu kämpar jag varje sekund och minut att inte hamna på botten igen.Ja där jag var så långt innan jag träffade honom.. Jag är en väldigt glad, väldigt omtänksam och väldigt tyst person... Men just nu vet jag inte ens om jag vet varför jorden är rund eller varför jag ens kallar mig glad när känslor inte ens existerar inuti min kropp längre...Endast känns en enstaka gnista av oro i magen.. Den släcks och tänds om och om igen... Men knappt att jag hinner tänka efter... Usch vad jag vill somna, vakna upp och må bra igen...