Dynamic

Hej på er... Jag känner för skriva ner ett par tankar...2016 har börjat och jag kan inget annat än vilja ge upp, alla drömmar, allt! Jag vill bara stanna med livet pushar mig, tiden fortsätter ticka...Kanske måste jag inse, kanske måste jag sluta tänka? Men hur, när jag är en fånge i mitt överdrivna tänkande.Kanske är jag menad att vara ensam, kanske är jag så patetisk att ens någon kunde älska för en evighet? Varför slutar det alltid med att jag sitter med tårar i ögonen och varför slutar det alltid med att jag ger allt och i slutändan sitter jag där och försöker ta tillbaka allt. Och efter den processen stänger jag ute alla känslor och låter inte en jävel komma nära mig igen. Jag är rädd, att vara ensam. Att jag aldrig får tillbaka honom, för jag vet att jag vill vara med honom. Men hur ska jag kunna förlåta honom, hur ska jag någonsin kunna göra det? Mitt hjärta gör så himla ont och jag känner mig än en gång som något jävla missfoster. Jag vill bara gå till en psykolog, bara få ut att äckliga tankar. Men varför? Jag kommer ändå aldrig vilja känna känslan av att ha känslor igen.... Från och med nu ska jag aldrig mer släppa in någon.