way out west - dagen en ville skjuta sig i huvudet

Dagen började vi med att äta frukost med våra nyfunna vänner som tjötade om att den var statligt finansierad eftersom caféet var på biblioteket hahah. Men där satt vi på balkongen och kikade ut över avenyn och det kändes ändå helt ok efter bara typ 2 timmars sömn. När vi tog vårt pick och pack och sa hejdå och kom ut på gatan kändes det inte lika bra. Satt en lång stund och stirrade framför oss ackompanjerade av coops personal som stod utanför affären och sjöng?? Vi orkade inte gå in på festivalområdet på evigheter så låg utanför och kämpade i oss vin och cider samt sov. Köpte en liter dyr och fin saft because why not! Drack inte ens en tredjedel. Besluten bakisjaget tar... Men den var i alla fall väldigt god.  Att hänga i Oatlys område var något av det BÄSTA på festivalen. Jag drack kaffe och var rörd, det är så fint att människor äntligen faktiskt förstår problemen med mjölkindustrin. Insåg där och då att jag vill jobba för oatly. Dom har gjort så mycket bra. (OBS KOLLA HUR SNYGGA MINA VÄNNER ÄR OCKSÅ) Jag sprang på Adam Tensta när jag var LITE dragen och frågade honom en hel del skumma frågor, t.ex om han pluggat i en stad utanför New York. Han ba eh, nej... Visade sig att jag tänkte på Mange Schmidt.. Att jag ens kunde blanda ihop dom.. Jag berättade iaf för honom att han är FANTASTISK och beundrad av många. Men det vet han ju redan. Jag ölade med dom här tre och vi pratade kroppsbehåring, veganism, äckliga män, hur en bäst inte stöttar kapitalismen typ. Dom är så vettiga och jag älskar att vara omgiven av sådana människor. Sen kollade vi på Florence, och det var helt magiskt. Grät som ett barn och tänkte att inget kommer någonsin kunna slå det här. Sen kollade jag och Elza på den andra syskonduon Ibeyi som också var helt otroliga, hett tips för er som inte upptäckt dom än. När vi kände att vi faktiskt inte orkade stå upp längre var det läge att ta 02.30-bussen hem till Borran, och det var nog det bästa beslutet vi tagit.