Sista dagen

Imorgon åker jag. Nu ligger jag i min säng, och det är sista natten på mycket länge jag kommer göra det. Åt sista måltiden mamma och pappa lagat till mig på evigheter. De sista skrattanfallen med bästa vännerna. Helt ärligt känns det ganska vemodigt. Jag vet ju att jag vill det här, och har velat så länge. Så klart är det naturligt att känna sig tom och förvirrad. Varför väljer jag att lämna alla människor som älskar mig och som jag älskar tillbaka, som skulle gå genom eld och vatten för mig? Men jag lämnar dom inte. Vi finns ju alltid kvar i varandras hjärtan, och jag flyttar inte till andra sidan jorden. Allt kommer lösa sig och jag kommer ha the time of my life men just nu känns det jobbigt. Antar att det betyder att jag kan skatta mig lycklig som har någonting att sakna. Dagen har bestått av spring hit och dit, banken, lämna nycklar, lämna saker, säga hejdå, flyttkaos och trycka ner de sista stackars sakerna i resväskan som nästan väger lite för mycket. Men även av chipsätande och havremjölk, och massa skratt med två fina som kom och hjälpte mig. Klockan är ställd på 06.45, då bär det av.