I London blev en del av mig kvar

Vad är det då som är så bloody special med London som gör att jag så gärna vill flytta just dit? Varför inte typ GBG? Den frågan har jag fått rätt mycket, och nu tänkte jag försöka förklara min kärlek för staden i några punkter. Kulturen. London är en stad med mångfald. Det är utan tvekan det som lockar mest. En kan vara precis på det viset en själv vill, utan att folk bryr sig för fem öre. Det är väldigt långt bort från mellanmjölksverige, där vad som helst som sticker ut från mängden får folk att vända på huvudet. Det känns som att folk är mer accepterande där och mer VANA liksom. Så klart kan jag inte tala för alla när jag inte bott där på heltid och inte har lika mycket erfarenhet som de som bor där har. Tyvärr är exempelvis transfobin, rasismen och homofobin utspridd även där. Självklart har jag blivit utsatt för sexism där, precis som på alla andra ställen. Men atmosfären är annorlunda, och det känns som att allt inte är lika tabubelagt. Maten. Det är SÅ ENKELT att vara vegan i London. Först och främst vet faktiskt folk vad det är, vilket en inte kan vara säker på att folk gör i Sverige. "Äter du potatis?" osv. Sen blir en inte bara serverad en tallrick med lite kalla morötter, utan maten är så himla god och nyskapande. Minns första gången jag åt på en helt vegansk restaurang, grät glädjetårar. Och första gången jag gick på en vegansk buffé spydde jag på gatan utanför för att jag åt så mycket, no joke. Det är alltså enklare att ha en sund livsstil där hehe. Utbudet. Det gäller mer än maten liksom. Att försöka ha en klimatanpassad och ickekonsumtionshetsande (haha vilket ord, undra om en kan skriva så) livsstil är mycket enklare när det gäller det mesta. Det finns secondhandaffärer där en kan hitta en helt ny garderob, eller bara en ny vinterjacka som ändå inte är NY. Det är mycket mer utbrett med vintage här och det är många, däribland jag, får tag på alla sina kläder möbler grejer på second hand. Så himla bra. Utelivet. Jag har haft sådana OTROLIGA kvällar i London. Det handlar inte om att bli aspackad, det handlar om att det finns så sjukt många härliga människor och så sjukt mycket att hitta på. Inte bara stå på ett dansgolv och veva med näven till någon houselåt, som en tröttnar på direkt, utan faktsikt äventyra. En kan dricka drinkar och lyssna på reagge, dansa loss till hits på ett skitigt dansgolv, lyssna på rock och dricka billig öl, eller vodka lemonade på en takterass. Och så mycket mycket mer. Jag har så många roliga minnen. Som den gången när jag och Elza hade gått runt i ösregn i någon timma med en stulen gurka (fråga inte, vi gör alltid sånt) som vi tvingat randoms på gatan att smaka av samtidigt som vi filmade och tog kort. När vi väl kom fram till stället vi skulle till såg vi ut som dränkta hundar så var tvungen att torka mitt HÅR och mina KLÄDER i en HANDTORK. Och tror ändå det var den kvällen jag slog mitt hångelrekord big time. Haha, blir glad bara av att skriva det här. Älskar London. Allt en kan göra. Jag dör för utbudet på saker att göra i denna stad. Det finns nåt ordspråk som lyder "är du trött på London så är du trött på livet" och det ligger verkligen något i det. Alla museum som är GRATIS, alla musikaler, alla konserter, alla små mysiga pubspelningar, alla gatukonstnärer, alla parker, alla events, det finns tillräckligt att göra för en hel livstid. När jag va där förra sommaren i två veckor så jobbade Elza, men jag höll mig upptagen dagarna i ändå. Det gör liksom ingenting att en är själv, för en är ju aldrig ensam i London. Och GIVETVIS att min käraste syster bor där. Hon är den bästa människan jag vet och jag skanar verkligen henne hela tiden, ska bli så himla skönt att kunna hänga med henne när som helst.