I am a lost boy, from neverland

Så, då har en inte bloggat på tre år ungefär.  En del har hunnit hända sedan dess. Men nu sitter jag här och känner har jag verkligen kommit någon vart, med lika tomt bankkonto och sinne. Jag har sagt upp mig från mitt 8 timmar om dagen helvete till jobb i hopp om att hitta något bättre och roligare, som får mig att faktiskt vilja gå dit på morgonen. Frågan är om det var ett helt genomtänkt beslut när jag inser att jag måste leva ännu torftigare och har en hyra som måste betalas och dessutom höjs snart. Annars känns livet bra i mig - jag är kär. Och det är besvarat. Ofta känns livet som att dansa runt på ängar med massa fina blommor och jag gillar ju inte ens blommor. Ofta känns det också som att någon håller hårt runt mitt hjärta och vrider om det och sen bultar det jättehårt och jag är bara rädd och vill krypa tillbaka till min säng och aldrig öppna mitt hjärta för honom igen. Helt utan anledning. Nu ska jag laga mat till 300 matlådor pga kan aldrig köpa mat ute igen, sen ska jag göra mig jättesnygg och gå och träffa en vän utan att spendera pengar. Hejdå