En bakisdag

Såhär kan en bakisdag se ut i London.  Efter att ha legat i sängen i en evighet och bara tyckt synd om sig själv var det dags för mat som ej ser god ut på bild men som är det: Linda Mcartneys korvar med pasta.  Det här är Elzas trädgård, innergård, ja. Rätt trevligt att ha en sådan ändå. Vi mådde så oerhört dåligt i lördags men det kändes i alla fall lite bättre att sitta ute och käka och dricka kaffe. Luft kan göra mycket för ens välmående. Genom toafönstret kan en kika ut på de som sitter i trädgården, men de kan inte se en. Mycket roligt att då göra massa läten och se hur förvirrad personen som sitter ute i trädgården blir. Sedan tog jag mig samman och åkte och träffade en ny bekantskap på en supermysig bar. Den hade ett museum i källaren, med de konstigaste och mest osammanhängande grejerna. Här är till exempel en krabba med en middag och lite utspillda vinglas uppdukat på sig.  Och här är Russel Brand's könshår. Till och med toan var festlig, med discoljus och allt. Dit ska jag verkligen gå tillbaka! Det var den bakisdagen. Åkte hem tidigt för att sova eftersom en lång dag väntade på söndagen. Mer om det senare!