Det finns en speciell plats i helvetet för de som mansplainar

Ok. Så jag och en kille på mitt förra jobb började SAMTIDIGT. SAMMA DAG hade vi vår trial, och SAMMA DAG hade vi vår första riktiga arbetsdag. Han va runt 25 och infödd londoner. Redan där tre försprång: man, äldre, engelska som modersmål. Inte bara det, jag kände direkt när vi skakade hand första gången att herregud jag kommer HATA HONOM. Men jag får ofta såna första intryck av folk som sen visar sig va helt fel (ja vem får inte det haha). Detta första intryck hade dock en stark koppling till verkligheten. Han var en riktig snubbe™. Med det menar jag: högljudd, "rolig" (enligt honom själv), tar mycket plats, och en riktig besserwisser. Han tog sig friheten att gång på gång säga åt mig vad jag skulle göra och HUR jag skulle göra det. Han var inte berättigad till att göra det, eftersom han inte kunde något mer än jag och hade exakt samma position. Han bad mig hämta en citronkaka (en av de populäraste som jag sålt 150 gånger) och tillade "det är den gula kakan!". Jaha, snälla berätta mer om vilka kakor vi säljer för jag visste inte det :-) Samt, när jag stod och diskade kommer han ned och - inspekterar - och utbrister om en MEGASTOR skål i keramik som uppenbart är känslig: "den där måste du diska enskilt i maskinen, det får inte plats nåt mer än den".  Jag kollar på honom med tom blick. Uttryckslöst ansiktsuttryck. Han mumlar fram "asså, jag säger det bara för att jag tänkte att du kanske inte visste. jag har ju själv gjort det nån annan gång asså, så det va därför.." Jag HATAR att män ständigt ska dumförklara en och ta sig friheten att FÖRKLARA hur en ska göra grejer. Och ens ATT en ska göra saker, när det inte är i deras place att bestämma? Elzas teori var att han antagligen var tvungen att utöva makt på något sätt, eftersom han bara inte klarade av att ha samma ställning och position som en 18-årig utländsk tjej. Det blev lite för mycket för honom. Vi kan ju inte va på samma nivå liksom, nej nej. Suck.