Ångest

För lite mer än ett år sedan (sista terminen i tvåan på gymnasiet) hade jag en period när jag mådde skit. Kände att jag hade valt fel riktining i livet, var dålig på allt och inte hade någonting roligt att leva för alls. Var dessutom olyckligt kär. Allt var tråkigt, ingenting som jag brukade njuta av att göra kändes ens i närheten av så kul som det brukade göra. Det var som att världen var svartvit och alla Kents texter handlade om mitt liv. Jag började få panikattacker, det gjorde mig rädd för jag visste inte varför och jag hade aldrig haft det förut. Hade ständig hjärtklappning och ont i hjärtat, gick till läkaren och de sa att det var stress. Jag behövde bara ta det lite lugnt så skulle det gå över. Det här är jag långt ifrån ensam om. Tror inte jag känner en enda person som inte gått igenom samma sak. Frågan är hur en tar sig igenom det. För det senaste året har jag mått jättebra. Stundtals haft ångest och dåliga dagar, så klart. Men inte alls i samma utsträckning och överlag har jag älskat livet. Vad förändrades? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag har aldrig pratat med en psykolog eller sökt hjälp på något annat sätt. Jag har gått från att fejka leenden till att i stort sätt skratta och le varje vaken minut. Jag älskar mitt liv, människorna jag är omgiven av, mig själv. Ja, det gör jag faktiskt. Och en måste älska sig själv för att kunna leva ett liv utan panikattacker och värkande hjärta. Då går det också att älska andra och låta dom älska dig. Men nu ska jag lämna allt det här. Är det verkligen rätt beslut? Kommer jag någonsin hitta lika bra människor igen och kommer jag kunna vara mig själv i en helt annan stad i ett helt annat land? Jag vet inte. Det gör att mitt hjärta börjar värka igen.