När allt kommer ikapp mig

Så jag har varit lite deppig den här veckan. Stor del på grund av högskoleprovet. Varför gick det så dåligt? Det får en att ställa all sin så kallade kunskap mot väggen. Vart gick det fel? Var det då jag började sova dåligt om nätterna? De senaste två veckorna har jag inte kunnat sova ordentligt. Är det möjligt att bli mörkrädd vid 19 års ålder? Varje gång jag släcker lampan känner jag mig iakttagen. Låter väldigt extremt löjligt och trots att jag vet att det inte står någon och stirrar på mig är känslan så stark. Varannan sekund öppnar jag ögonen för att försäkra mig om att det inte gömmer sig någon/något i mörkret. Vad händer? Två gånger har det hänt att jag tyckt mig se någonting röra sig och skrikit till. Och då är jag livrädd, pulsen på max. Fy. Förhoppningsvis blir det bättre under dagarna uppe i Geilo. Tillbaka till min första tanke: högskoleprovet. Kan dålig sömn ha varit en bidragande faktor till det fruktansvärda resultatet, eller är jag bara så jävla dum som resultatet visar? Orkar inte tänka på det mer..   I morgon åker jag och Adam till farmor, sover där för att sedan på fredag sätta oss i bilen och ge oss av mot GEILO. Alltså herregud vad jag har längtat! Vi ska komma iväg riktigt tidigt på fredag och få ut så mycket som möjligt av helgen. Nu ska jag tvätta, städa och packa. Kanske drar jag till gymmet senare. Dagarna går så fort så har inte vart på gymmet sedan i fredags. Ajjabaja!