Gymnasieångest

Ett viktigt beslut för mig just nu är gymnasievalet. Helt ärligt är det så jobbigt. Linje, högskola och utbildningen överhuvudtaget är inget problem. Det är spikat. Men vilken skola jag ska tillbringa mestadels av tiden de 3 kommande åren är så jobbigt. Är nämligen så splittrad. Just nu känns det som att jag har fötterna på två olika plattformar och vet inte vilken jag ska hoppa över till. För när jag väl har har valt gäller det att stå för sitt kast. Självklart kan man byta linjer/skola. Har en mindre gymnasieskola i kommunen som jag alltid kommer in på oavsett vad. Men känner att det inte är något för mig, kan inte utvecklas lika mycket där. Och då kanske ni undrar om inte alla jag känner går där? svar ja. Och trivs bra med dem, kommer självklart fortsätta umgås bor ju kvar här. Men jag vill ha nytt, större, mer prövningar och risker.Det känner jag tyvärr inte att jag kan få på min kommuns skola. Alltså kommer jag in som andrahandsval om jag inte då väljer inriktning juridik på ekonomin som inte finns här. Just därför är det lite krångligare för mig att byta. Nu till problemet. Har ett umgänge/ socialt nätverk i Jönköping samtidigt som jag har ett i Värnamo. Jönköping är större, mer folk men längre restid. Värnamo är närmre, mindre folk och kanske inte lika roligt? Eller vad vet jag det kanske det är. Det blir ju vad man gör det till men samtidigt ,Jönköping är mycket större. Det är väl en mer trygghet att gå i Värnamo samtidigt som det är närmre. Men frågan jag ständigt ställer mig är om restiden till Jönköping kanske är värt? Så svårt att se framåt också. Jag ändrar mig ständigt och har ingen aning om vart jag står om ett år, två år, tre år. Pratat med folk ifrån båda skolorna och de trivs ju. Just nu lutar det emot Sandagymnasiet, Huskvarna. Valde även det på mitt preliminära och kom in. Men kom in på figy också. Så vi får väl se hur det blir. Börjar närma sig nu tills det måste vara spikat. Vet att det kommer bli bra vad jag än väljer, men vad som blir bäst är svårt. Har ni några tips på hur man kan tänka? Någon erfarenhet?