En sorts Fanny och Alexander- dröm

I tisdags var jag i Karlstad för att göra ett röstjobb till en informationsfilm, mitt första rena röstjobb - en slitsam men ändå angenäm erfarenhet. För att åka från Göteborg till Karlstad och vara framme runt nio en vardagsmorgon måste en gå upp runt halv fyra på morgonen, långt över min smärtgräns. Därför kom jag på den briljanta idéen att hälsa på Johan (som har den eminenta bokhandeln jag jobbade i förförra sommaren, om någon minns) i Säffle, fara därifrån till Karlstad och därmed få en mer rimlig morgon. Två fina flugor i en smäll så att säga. Det var ett kärt återseende, vi insåg att vi inte setts sedan jag just jobbade där och det börjar ju bli ett tag sedan. För länge sedan. Vi tog en sväng till bokhandeln och det var en Fanny och Alexander- dröm utan dess like. Finaste julskyltningen kanske någonsin. Utanför regnade det och var allmänt Boråsväder men inne i Röda Rummet stod julstämningen 2.0 högt i tak. Se bara: (Det var mörkt, därav dasskvaliteten, sorry.) Fönstren pryddes av stora bokpepparkakor med rara budskap, tjocka glittergirlanger och halvöppnade paket ur vilka bra julklappsböcker tittade fram.   På disken stod min favorit, grammofonen, fortfarande kvar i all sin glans.   Grammofontratt och Penguin- affisch.   Herr bokhandlare själv (som högst ogärna ville synas på bild) och en bit av Röda rummet.    Den här serien nyutgåvor av bland annat Hjalmar Söderberg är så. Himla. Fina.   Alla de här smådetaljerna som gör stället lite mer som en museibutik (bra grej).   Rokokofåtöljer, bronsglänsande julstjärnor och mörka träslag.   Stjärnan.   Stjärna nummer två satt i toppen på en gran. För en gran måste det ju finnas.   I grenarna hängde en samling pepparkaksböcker, modell mindre än de som stod och lyste i skyltfönstret. Delikata små böcker med titlarna skrivna i glasyr.   Smällde ju av av finhet som ni förstår.   Världens bästa pynt.   I barnavdelningen hänge en anspråklös takkrona..   Där finns också två Muminstolar, en av Muminpappan och en av My. My- stolen hade så fina fötter.   Sedan var det dags att streta igenom regnet och snålblåsten till Johans enkla lya. Han har gått och köpt en gammalt missionshus, ett mansion, ett smärre slott. Sönderrenoverat, yes, men där under finns drömhuset du alltid drömt om. Eftersom mörkret låg tungt kunde jag bara fota detaljer och inte till exempel den gamla biosalongen med åtta (8!) meter i takhöjd, köksön eller den svängda trappan i ek. Den här tjusiga affischen får symbolisera det hela, eller, jag lämnar det helt enkelt till er fantasi (verkligheten överträffar den ändå, lovar).   I köket stod Penguinkopparna på hög jämte tesamlingen.   Överallt stod sådana här små bord, böcker överallt, lampor och oljemålningar med tjocka guldramar. Alltsååå. Hur ska jag någonsin kunna nöja mig med att bo i en etta i Mölndal efter det här.   Vi hade handlat och dukade upp ingredienserna för att styra upp kvällens måltid.     Som blev såhär fin och extremt jäkla njutbar.Sedan var det fotboll och tillslut en vinst, en massa nostalgi, glögg, glass och en påbörjad Harry Potter- film. Jag ville verkligen se den, första filmen och jag har inte sett den på hundra år. Men jag somnade snart i soffan, fick stappla till sängs för att vakna fem timmar senare och ramla in på en buss till Karlstad. Och det var hejdå Säffle, Johan och slottet för den gången. På återseende, for sure.