vinterpasteller [lyckosvindel]

I lördags ringde inget ettrigt alarm innan soluppgången utan vi fick vakna när vi ville. Ändå hann inte ens halva dagen rinna bort utan vi vaknade till det där strålande morgonljuset som bara finns om vintern. Ni vet det här. Vi hade bestämt oss för att ta vår brunchvana till nästa nivå och det naturliga steget i utvecklingen var givetvis Eggs florentine. Lära oss göra hollandaisesås och pochera ägg. En rad ganska pilliga moment men genom felfritt teamwork, nackpussar och obscent mycket smör rodde vi det hela i land. Och det med bravur. Darling. ALLTSÅ. Dog smakdöden flera gånger om. Heaven on a plate 2.0. Rostat levain, perfekt pocherade ägg, krämigaste hollandaisesåsen, fräst bladspenat, solrosskott och vårlök. Oh. OH. Dagen till ära byttes nyttighetssmoothien ut mot banan- mango- och jordgubbsmilkshake. Kan ju inte klaga. Jag tänker mig att det är lite såhär det känns att vinna VM. Guld. Liksom. Sedan fick vi påhälsning av Hilmis eftersom Jonis och Lisa skulle på viktigt vuxenmöte. Mycket gosigt. Jag har egentligen aldrig känt något barn förut (på grund av att jag är yngsta syskonet osv) så det är så himla speciellt att ha fått vara med Hilma från början. Dessutom gillar hon mig. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna det, men fint är det. Det pusslades trollpussel på tjusiga mattan. Åh. Hilmis provade Mattias hatt och sedan var det min tur. Eftersom det var strålande vinterdag ville alla gå ut, så det gjorde vi. Plockade med oss bröd och matade änderna som hängde vid ån. Tänk att de har oranga fötter ändå. Jag lärde Hilma att kaveldun är grillkorv som växer i vassen och andra pedagogiska fullträffar. Så gick vi hem, hängde upp mat till fåglarna i träden, läste Bamsetidningar och åt kanelpastiller. Så kom Jonis och Lisa och vi fick vinka hejdå till det bästa barnet. Eftersom ljuset ute var av vackraste sort gick jag och Mattias ut igen. De där mjuka pastellerna som finns den här tiden på året. Gör ju all kyla bra mycket mer uthärdlig. Skogen brann. Och när en matat änder och promenerat länge och timmarna gått är det dags att laga mat igen. Det blev lerkärlsbakade rotfrukter, sallad på bladpersilja, ingefärs- och vitlöksfrästa champinjoner, tahini och halloumi i libabröd. Sjukt gott. Och vaniljglass med varma björnbär och salta jordnötter (som visade sig vara en mycket bra kombo) till efterrätt. Kvällen fortsatte på samma sanslöst fina sätt och jag ville egentligen aldrig att den skulle ta slut.