VEM ÄR JAG NU

Jag ser mig själv i spegeln, försöker att få ett grepp om de ögonen och analyserar konturerna på min kropp. Vad säger de ögonen mig? Försöker att förstå vem jag är bakom den där ytan. Jag känner mig fylld inombords men utanpå har inget hänt. Jag ser antagligen lika dan ut som jag alltid har gjort men inom mig känns det annorlunda. Jag är annorlunda. Fylld på inget annat än mig själv. Jag ligger i min säng efter en bra dag. Bra för att jag levde den fullt ut. Vaknade trött men energin fanns där och efter några kaffekoppar och frukost vaknade kroppen den med. Igår när jag skulle lägga mig fick jag ett god-natt sms. Det värmde min kropp. Jag kan inte placera vem människan är, ännu mindre vem jag är med honom men jag bryr mig inte om det. Nu ligger mitt fokus på mig, vad jag skapade och vad jag kände. Jag försöker att manifestera hon jag vill vara genom mitt tankesätt gentemot mig själv och handlingar utåt.  Jag vill lära känna mig själv och det gör jag genom att möta nya personer och visa det. Jag synar mig själv. hur jag pratar, skrattar och känner. Söker efter handlingar som jag gör och väger dem emot varandra. Gillar jag den jag är? Vet jag ens vem jag är? Behöver jag ens veta vem jag är, eller förklara det för någonannan? Jag tror att jag står stadigt på en grund som är jag. Och så bygger jag murar om för att kunna klättra upp och se mer av vad som finns. Innanför murarna känner jag allt. Där är min trygghet och mitt hjärta, även min skugga och ett mörkre . Varje erfarenhet och minne sparar jag i min mur, de är byggstenar för att jag ska klättra högre upp. Varje dag kliver jag upp på min mur, ser utsikten och begrundar vart jag ska härnäst. Ibland rasar murstenar, ibland spricker de och då får jag reparera eller bygga om, placera stenen någonstans som passar sig bättre. Placera det bättre för att låta muren förbli stabil.  Jag har länge strävat efter att finna en hobby, en identitet som jag kan identifiera mig med. Jag kom på det idag att det är ett meningslöst arbete. Jag kommer nog antagligen alltid att vara dynamisk och autonom. Jag kommer antagligen alltid att ha min grund att stå på, släppa in få men kasta mig ut för att förstå. Jag kommer antagligen tröttna, lessna på mig själv och testa något nytt. Söka efter livet, efter kärleken och glädjen. Söka efter mig. Ögonen förblir men konturerna skiftas och utsikten varierar. Jag är inte den jag alltid har varit och det är krävande, men jag värdesätter det högt och önskar att ha det så. Jag kommer antagligen aldrig att landa i en hobby och en trångsyddhet, kommer alltid att pröva och bygga nya höjder. Kanske det får bli min identitet? X