VARDAG HÖST 22

Det är söndag och det är första söndagen på hösten och  vardagen sakta börjar forma sig i mitt liv. Jag har varit med om det flera gånger, jag är trots allt snart 25 och levt flera olika liv med olika typer av rutiner och antaganden. Den här hösten är ny för mig. Jag bor själv, påbörjar nya studier och har ett rätt så etablerat liv med vänner och träning sedan tidigare i en stad jag känner. Jag vet vart jag handlar min mat, vet vilka spårvagnar som går vart och jag vet vad jag behöver och mår bra av. Så sätt skiljer det sig från förr. Jag umgås  med människor som ger energi, jag äter det jag vill och behöver och jag går dit vinden tar mig utefter mina egna drivkrafter. Hösten 2022 kommer att handla om mig, och det är nytt att jag är så ensam i det. Det är svårt att veta hur jag vill ha det. Jag jagar inte utan jag låter sig livet (och svaret)  ta form runt mig. Det är dock väldigt lätt att låta väntan och längtan styra mig, göra det impulsiva och gräva efter svar. Jag vaknar upp själv efter en gårdagskväll med främlingar, uppställda bord och Timbuktu på en stor scen. Göteborg visar sin bästa sida på kvällen men när jag vaknar upp till ett sms om att det varit en skjutning i mitt område vänder det sig i magen. Återigen har det varit en skjutning. Man hör surret från vägen och ser prasslande gröna trädkronor utanför. Det är vackert. Jag ligger kvar i sängen, tänker på de dagar då mamma knackade på dörren och ställde en kopp rykande hett kaffe jämte min säng. Nu måste jag göra kaffet själv. Jag sträcker på mig, andas in och ut. Det är lugnt och jag trivs med mitt eget görande. Jag vill sova själv och behöver landa i mig själv. Tvinga mig igenom insikterna att jag alltid kokat kaffe själv, förutom min älskade mamma som gång på gång knackat på dörren när jag varit hemma och när jag inte vaknat ändå gått in och ställt koppen bredvid sängen. Jag är ensam här och har valt det, nu ska jag hitta någon slags dröm som ska bli till min verklighet. Jag har alltid sett mig själv i min egna lägenhet, styrande vilka möbler, dofter och tavlor som ska omge mig. Målet har alltid varit att själv få styra över mitt liv, men så har jag också levt ett liv där jag blivit styrd av andra. Att finna balansen är inte enkel men det går, det tar bara tid att finna sin egna väg dit och rätt människor. Jag har alltid velat leva ett liv fyllt med nya läror, görande och mål, alltid velat leva ett liv fyllt med relationer och människor. Jag försöker tänka ut hur jag vill ha det men inser att det inte går. Allt handlar om mående, energi och möjligheter man tar. Jag gör det mindre. Jag kan inte styra mer än min egen vardag. Kanske behöver jag en städdag, en shoppingdag och blommdag? Skulle jag vilja ha en städdag eller som jag tidigare gjort gör det när jag känner att det behövs? Risken är att jag skjuter upp det, det brukar jag göra. Kanske tisdagar är en bra sådan dag för det. Jag tänker att varannan vecka handling är rimligt och landar i att jag torsdagar ska försöka ha sopp-middag med vänner och någon gång under veckan köper blommor, snittblommor för att påminna mig om mitt egna driv, liv och temporära liv. Det räcker med planer för sedan kommer livet ikapp och jag inser att allt inte är så svart och vitt, allt inte går att planera men att man kan försöka ha antaganden (och mål) för ens egna välmående. Det får räcka så. Det är ju trots allt bara mig som berörs. X