TILLSAMMANS ÄR VI STARKARE OCH BÄTTRE

Kom du ihåg 2018? Året då så mycket hände, då livet förändrades och jag blev mer av mig. Kom du ihåg vilket ord jag hade?Ärlighet. Jag sa det högt å du fnös, frågade om jag ljög ofta. Jag tog tillbaka mitt ord. Det kändes inte rätt. Ljuga, jag? Nej. Det var fel ord. Ärlighet i mina känslor, för mig själv å lite mer jag, det var nog det jag menade men det kändes inte rätt. Ärlighet, det var inte ordet för 2018. Jag kunde inte komma på vad ordet skulle vara. Jag strävade, vände på ord så att de skulle kännas rätt. Men det kom inte.Vi åkte till Bournemouth. En resa jag sent kommer att glömma. Jag hade varit där innan, bott där till och med under en kort sommar, men det var inte en vanlig resa. Det var första gången jag åt hummer, satt uppe sent in mot natten och du spillde rödvin på heltäckningsmattan, som du fick bort. Den resan gick vi runt och sa "bättre" till allt för allt kändes just precis mycket bättre. Det var då ordet för 2018 skapades.  Först kändes ordet inte berättigat för mig. Jag tänkte att jag var ung å egentligen inte förtjänade bättre. Bättre vin, bättre transportmedel, bättre och mer "unna sig" i vardagen. Det var mer ditt ord tänkte jag då. Jag jämförde bättre med exklusivt, dyrt och ouppnåeligt för mig. Jag som var ung förtjänade inte bättre, inte än. "Jag måste först gå igenom skiten". Jag tänkte att utgångspunkter skulle vara billigt och dåligt, kämpigt och tufft och att det sedan skulle bli bättre när jag var äldre. Jag resonerade aldrig att jag egentligen hade mått ganska dåligt, stängt in mina känslor å levt med dem i ensamhet. Jag tänkte aldrig att mitt liv var dåligt, å därmed gick det inte med ordet "bättre". Jag förstod,  eller snarare insåg, efter ständiga upprepningar och påminnelser om att jag kunde välja ett liv som var bättre oavsett siffra på konto. Under årets lopp hade jag stött på utmaningar och faktiskt gjort slag i flera saker som därmed förändrat mitt livet. Det var externa krafter men också interna. Vi hade flyttat och på så sätt bytt sammanhang och skapat oss en ny vardag. Jobbet blev lättare och jag förstod innebörden av att "jag är jag, och jag är bra". Jag gick fram och tillbaka till relationer men kände kärlek och trygghet till hemma. Livet hade drastiskt blivit bättre, jag hade vågat och satsats, helt omedveten om vad resultatet skulle bli. Jag vågade lita på min magkänsla och visste någonstans inom mig att det går att välja bättre varje dag om vi  vi ser och känner det. Kaffet var nog det som i smaken inte blev bättre under året, men stället, känslan och muggen jag drack den ur blev.  Och så kom 2019. Jag firade in det med han som jag trodde var mitt livs kärlek. Jag hade aldrig gett upp hoppet om kärleken till honom. Jag skålade i champagne, och det kändes så fel. Jag var på en bättre plats i livet och insåg att jag kunde välja något annat som kändes rätt, som kändes bättre. Jag hade jobbat med mig, självtillit och självkänsla, och visste vad som behövdes göra. Det var ett enkelt val och det gjorde mig starkare i mig. Jag tog mig igenom andra konversationer och rannsakade mig själv, vem är jag och vem vill jag vara. Jag hade vuxit som människa, blivit starkare och det var både lättare att andas och springa. Nu när året 2019 snart är över känner jag mig starkare. Jag är stolt att jag vågar göra min grej, att jag litar på mig och att jag kan vara sårbar. Jag är såpass stark att jag klarare och riskerar förluster och en å annan hjärtesorg. Jag är stark och känner det, främst litar jag på mig själv och de människor jag väljer att spendera min vardag och liv med. Det går alltid upp och ner, jag tvekar och ångrar, satsar och skjuter. Jag vill ge allt och lite till, gärna med utdelning direkt men har också insett vikten att ibland rida ut vågen och komma ut på andra sidan starkare, och lite bättre. Jag har mer kvar att ge. 2020, ett nytt år och nytt decennium där min vän så fint sa "det är under detta decennium vi hittar oss själva och kommer leva med det för resten av våra liv". Det var hennes känsla, rädsla och längtan inför ett nytt decennium. Även om jag tror att vi fortsätter att utvecklas, att varje decennium innehåller nya äventyr och nya utmaningar, delar jag till viss del hennes tanke. Varje år, decennium, århundrade, hittar vi oss själva och lever med det. Vi slutar aldrig att utvecklas och "hitta oss själva", aldrig att överraskas eller hitta nya upptäckter. 10-talet var ett fantastiskt decennium där jag växa upp och lärde mig mycket, och jag vet att 20-talet kommer att fortsättas med det. Jag vet att det bådar gott, att det väntar äventyr, lärdomar och kärlek, förlust och sorg. Det är en del av livet.  "Tillsammans är vi starkare och bättre". Jag tror mitt ord för 2020 kom till mig, eller så är det en konklusion av 10-talets lärdom eller 20-talets mantra. Har vi varandra, stöttar varandra bröder som systrar, är vi både starkare och bättre. Genom att vara sårbar, ärlig, nyfiken och öppen för gemenskap, kärlek och lärdom och förändring kommer vi långt. Vi står inför klimatförändring, jämställdhet-frågan har aldrig varit större, krig, politik, utbildning och frågan om hur vi vill leva våra liv. Vi har många utmaningar och förändringar att genomföra men om vi gör det tillsammans klarar vi det. År 2020 är det året jag gör det tillsammans med dig, med vänner och familj, med bekanta och främlingar. Jag ska jobba med att släppa min kontroll och istället dela mitt liv, mina tankar och längtan, tillsammans med dem. För om det när något jag har insett under 10-tals decennium att relationer är det viktigaste vi har. Vänner, familj, närhet och omtanke.Det spelar ingen roll vilken stad du bor i, hur bra ditt jobb är eller hur du mår. Om du inte kan dela livet med relationer kommer vi tina bort. Tillsammans delar vi livet, i glädje och sorg, i motgång och framgång. Tillsammans är vi starka och bättre. Så även nästkommande år och decennium. X