TIDEN

Jag är i ett hem som inte längre är mitt och aldrig har varit. Kan staden men det var för länge sen så nu när vi åker in på Söndag är allt stängt, jag som trodde att de turistfyllda stråken alltid var öppna. Var de inte det?På tre år hinner man glömma allt och växa upp till något annat. Nu minns jag knappt vem jag var, inte för att jag saknar henne. Jag är min egen nu, lämnar skolan och tänker att det blir bra. Det blir bra. En vecka går fort när tiden står still, påminns av gruppchatten på mobilen att hemma där jag faktiskt bor tickar klockan och inlämningar och föreläsningar och redovisning görs. Jag sitter i soffan och väntar ut, får ett barns kram som håller om mig. På natten håller vi handen, på dagen bakar vi bullar och springer längst med havet. Fast att tiden står still växer barnen så att de knakar. Äter frukost och går till skolan, hör tvättmaskinen i källaren. Bra att det finns en mening, annars hade jag aldrig gjort det. Det är sånn jag är. Utan mening ingen betydelse, med en mening stor betydelse. Mjölken som står i kylen i mina 26 kvadrat glömde jag slänga så när jag kommer hem måste jag göra det. Tiden står inte still. Mjölken blir gammal, jag blir gammal, barnen växer och utanför stormar det. Igår var det sommar idag är det höst. Säsonger kommer och går och snart ska vi packa ner julgranen och belysningen och jag kommer att vara hemma tills jag inte är hemma.