HÖST

Jag har inte skrivit på ett tag. Varken haft ork eller lust. Dagarna har fyllts med andra göror, så som att laga mat, städa ut mjölbaggarna i skafferiet och springa till havet för ett dopp. Men nu är sensommaren härmed över och vardagen börjar etableras. Matlådor lagas och sängen hinner knappt bli bäddad innan jag rusar till spårvagnen för föreläsning och evighetslånga läsningar. Jag har börjat ett nytt program med helt nya teorier och begrepp. Mina vänner känns mer avlägsna än förr och den enda jag har att skylla på är jagsjälv. Vardagen som är till för tristess och måsten hinns knappast med utan istället springer jag från event till nästa event. Nya vänner hinner jag knappt lära känna och de gamla hinns inte med. Ett nytt jag i ett nytt liv som jag inte riktigt har fått kläm på. Mycket på grund av att jag knappt är för mig själv, för så fort mobilen plingar, är fokuset borta. Är trött på mig själv, på att jag i tanken inte är här. Sätter mig i läsesalen för att fokusera men ända jag kan tänka på är längre fram. Allt jag vill göra. Är inte i fas med den plats jag är nu, jag är här, där, och ringer ett samtal för att planer nästa syssla. Nu är jag på ikväll, förut var jag två veckor fram. Googla flyg och får dåligt samvete, varför kan jag inte bara vara på en och samma plats? XHöst 2023. Det är i början på oktober. Utanför piskar regnet på asfalten, idag tog jag regn stövlar och jacka för att undankomma den kvava luften. Det är varmt i luften men kalla vindar blåser in. Tänker på de mål jag satte för hösten och inser att alla är svåra att uppfylla, energin går istället till att förflytta mig från A till B. Energi på att planera, energi på att genomför måsten. Är så trött på mig själv, att det inte är tyst i huvudet. Det skriker röster om att jag inte är tillräcklig. Som vän, syster, extramatte, student, flickvän. Allt jag gör är att ta - så känns det. Och det är en rätt uttröttande känsla, att aldrig vara tillräcklig. Tror jag letar efter en "roll" i mitt liv nu. En roll där jag är jag, och där det jaget är i balans. Pratar högt för mig själv, är på intervju i mitt huvud, sätter mitt nu i ett perspektiv. Så mycket nytt innebär nya förhållningssätt. Nya krav på min omgivning kommer när jag ställer nya krav på mig själv. Jag vill börja, har redan börjat, en ny omställning.  Norge höst 2023. Jag och mamma åkte upp för att fira mormor och morfars diamantbröllop. Anpassar mig till deras tider, frukost tidigt, middag sent. Fika på stan. Kollar alla nyheter som finns på tv på kvällen, läser tidningen på morgonen. Sover jämte mamma för det är mysigare att sova ihop än isär. Går i träningskläder och shoppar nya på stan. Det är klar luft och jag går min vanliga runda längst med vattnet. Här har jag gått många gånger, denna gången orkade jag knappt springa. Sa hej då i hallen till mormor, hej då till morfar på flygplatsen. Tiden går långsamt, ändå så fort. Säger hej till några som alltid har funnit i mitt liv. De är äldre. Jag är äldre. X