HAN

Han tog min hand och sa sitt namn. Jag sa mitt och kvällen fortlöpte med läpparna mot ett tunt plastglas. Blandningen var stark och söt och gjorde kvällen luddig. Vi på dansgolvet, jag i toakön, mobilen som plingar till. Den natten snöade det medans jag vandrade hem genom natten. Min hand i någons annans, en hand som jag visste inte var hans. Ständigt medveten om att detta kommer ha ett slut. Jag närmade mig med min kropp, ville se hur uppslukad den kunde bli. Jag visste att känslorna inte fanns där för denna någon, det pirrade inte i kroppen när händerna närmade sig varann, och att jag skulle dra.  Jag reste iväg. Mötte familj, mötte par som fått livet att fungera ihop och byggt från grunden något vackert. Jag beundrade dem, saknade den självklara tvåsamheten och kommunikationen, det jobbet tillsammans med någon. Jag funderade på varför jag alltid drog, den som inte vill vara kvar. Som ofta har sett problem, känt oro och ångest över att dela livet. Våren blev omtumlande, rörig, men slutade också klarare och självsäkrare. Jag lämnade våren med ett leende. Jag kände mig starkare och klarare. Jag har bevisat för mig hur mitt liv kan fortgå, vara bra och härligt, se saker och vara själv men ändå tillsammans med härliga fina och fantastiska människor. Log åt livet.x Jag går på brunch där det ska serveras bubblig dryck med juice i. Jag är trött och inte sugen, håret uppsatt och en sliten tröja är på. Jag är orolig när jag åker dit, främst för att jag inte vet vem som kommer att vara där. Han sitter i soffan, går fram mot mig, kramar mig och jag säger att jag inte minns hans namn. För det är borta från mitt minne. Han säger sitt namn, hans ögon lyser. Det hugger till i magen. Vi rör oss runt i lägenheten, hamnar i slottsparken nära varann. Ständigt känner jag hans närvaro.  Han entrar mitt liv. Plötsligt är han överallt och några veckor senare håller vi hand. Han tar min hand när vi går bredvid varann. Han söker min blick och när våra ögon möts ler han. Ständigt. Hans doft letar sig in mellan dunen och i tröjan han lånade. Jag suger in doften av han, saknar allt med han men känner lugnet, ro och trygghet i hans doft. Hans finns där. För han har sagt det, visat det och jag känner det. Jag litar på min känsla gentemot han och mig. Plötsligt fattar jag. Är det rätt, så är det lätt.  X