GRANADA

Djupa andetag som når magroten och jag ser detaljer och mig själv. Jag ser att jag inte hör hemma här ändå trivs jag så bra. Berget möter himlen långt borta i min horisont, vinterlandskapet som vittnar om kalla toppar men nere i dalen blommar träden för fullt. Jag är kylan och värmen om vartannat. Jag stänger av musiken som annars brukar spela i mina öron, lyssnar till ljuden som omger mig. Fågelkvitter och någon moped som susar förbi, hör ord jag inte kan och försöker förstå dem ändå. Trivs i det okända, det gör mig bekväm. Trivs i det som inte är mitt.  Jag bor hos min vän, min fantastiska vän, Liv. Hon är liv och under några dagar ska jag få vara en del av hennes värld. Tillsammans med henne äter jag middag, sover i samma säng och delar stunder och skapar minnen ihop. På dagar utforskar jag Granada själv, det är där jag befinner mig nu. Jag ägnar dagarna till att strosa på kullerstensgator och ta in staden och människorna runt omkring. Fasaderna vittnar om en tid för länge sen men träden är i deras fulla blom vittnar om att en ny tid är påväg. Husen står på varandra och tillsammans utgör det en enighet trots att varje fasad är unik på sitt sätt. Ledningarna sammanfogar varje hus till en gemensam stad, grannarna delar med sig av egenodlade citroner och överbliven grönsakssoppa och ovan himlen drar regnmolnen in. Det är ett öppnare ställe, där vänner blir varandras vänner och där man delar på det som serveras på tallrikarna. Jag är i mitt rätta element i en öppen och välkomnande stad. Jag är i mitt rätta jag när jag får möta människor, skratta och fälla tårar. Jag trivs i lugnet där jag får strosa på gatan och andas in den smutsiga luften. Att komma hit under en vecka var bra. Få distans till det som händer hemma. Vem jag är där påverkas av allt runt omkring som stressar mig. Jag har inte hittat mitt ställe ännu och jag behöver en förändring, behöver något nytt. X