ETT ANDETAG

När rutinen och vardagen rubbas är det lätt att känna förvirring. Hela världen är rubbad, och det känns faktiskt surrealistiskt att jag än så länge kan gå på gatorna, köpa kaffe utomhus och leva på ett rätt så normalt liv. Sverige, som har kommit att bli ett expriment, som går sin egen väg och gör allt i sin makten för att inte falla på knäna. Än så länge går det men tidningar varslar om ekonomisk kris och tuffa tider framöver. Jag vill blunda, men måste fortsätta att läsa. Måste bilda mig en uppfattning om vad  som händer, försöka kalkerera ut när det är över, när jag får komma hem.  Förvirringen i vardagen gör mig handlingsförlamad. Jag ser inget slut. Vi säger ett datum men jag vet inte om jag kan tro på det. Jag vågar inte tro på något, tappar fotfäste och fortsätter att springa. Hemma försvann så snabbt och kvar är mitt liv, mitt liv på paus. Ingen vet när det är slut därför fortsätter vi hoppas och tro att det snart är över, på bekostnad av vårt mående. Jag måste skapa rutiner i kaoset, sätta upp gränser och mål. Tydliga gränser och suddiga mål. Efter två veckor är jag trött. Jag har gett allt trots jag inte sett någon mening, någon glädje. Det är svårt att känna glädje när världen raseras, och jag är trots det inte så hårt drabbad. Solen skiner som ett hån mot vår värld, och skiner för att vi ska känna någon typ av hopp. Jag känner hopp, känner mig svag men ska hitta styrkan.Ord som blir till print gör ont. Jag vill inte må så här, vill egentligen inte skriva ut det, för det är inte synd om mig. Inte alls. Men jag kan inte hjälpa det. Inombords är det tomt. Jag lägger mig på klipporna längst havet, pratar ut med min vän, dricker en öl och känner någonstans att livet kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka. Jag vet inte för hur länge, men för stunden. Helgen är min där jag får styra min tid, för ta tillbaka makten över mitt liv. Pratar ostört och obehindrat. Jag tappar mig själv men får stunder när jag återigen kan andas. Viktiga stunder. Äter middag hos Em och J, sitter på landet med skoldatorn, M sluter upp. Ser vardagen snurra på, trots att spårvagnen ekar tom. X