ATT VÅGA KRÄVA
Jag försöker att formulera vad jag vill ha. Berätta det för dig. Det är svårt för jag måste frångå från normer och omgivningens tyckande och låta mig känna efter. Aldrig förr har jag heller satt ord på vad jag vill ha och sagt det, jag har inte prioriterat det men inser nu mera att det faktiskt är viktigt, viktigt för att få mitt liv att funka och för att jag ska vara glad. Det är lite skamligt att sätta ord på det, kräva just att jag ska må bra, kräva av de runt mig. Det kräver så mycket mod av mig att kräva. Vad behöver jag i denna relation? Vad behöver jag äta? Vad behöver jag just i detta nu för att må bra? Och sedan kommer den stora frågan varför vill jag det? Jag måste känna efter svar och sedan våga kasta mig ut- berätta det. Nu ska du få höra.Jag behöver känna mig sedd, känna att det är något gemensamt vi är på väg mot och det gör vi genom att ställa frågor, lyssna, prata om drömmar och mål, gemensamma och egna. Att inte ta förgivet varandra är viktigt för mig. Jag lever inte med att ta människor för givet - jag finner det inte tryggt eller fint att ta förgivet att du vill vara med mig därför behöver jag känna det - med ord och med rörelse. Och jag vet att man inte kan lova något - nära dör, nära bor långt bort och att säga adjö är något jag är bra på. Just därför är drömmar just drömmar och inget man varken spikar eller planerar utefter - men det bjuder in till en samhörighet och gemenskap. Att inte lova är jag välbekant med och något jag inte kräver, inte heller gör - men jag kräver en känsla av tillfredställelse, lugn och kärlek. Jag vill så mycket för mig men glömmer bort att det inte står skrivet i min panna. Jag behöver våga säga det. Orientera mig i känslan och sätta ord på det för att våga leva bra. X