Nästan et år sedan

Trodde nog att jag hade gett upp med att blogga vid det här laget, men så gick jag just in och oj vad sugen jag blev på att skriva igen. Det här har varit ett år som har varit händelserikt. Både glädje och sorg, så som livet kan vara. I höst så blev jag så äntligen anställd. Och jag har hittat så rätt, på rätt arbetsplats, med rätt uppgifter och rätta arbetskamaterna. Överkalix församling, heter nu min arbetsgivare och jag är verkligen en allt i allo. Städ, husmor, vaktmästeri och barnverksamhet är områdena jag tangerar i. Den stora sorgen var att mina kära lilla mamma somnade stilla in den 7/2. Jag och mina systrar satt och höll hennes hand, strök över håret och armen när hon gick över till den andra sidan. Jag hoppas att hon kunde göra det med lättnad och gädje, mött av sina nära och kära. Jag hoppas att min mormor, morfar och morbror stod där i ljuset och väntade på henne, glada att se henne. Jag tänker ofta på min mamma, på henne när hon fortfarande var frisk och de bodde hemma i huset. Känner så ofta att jag skulle vilja ringa henne och prata om barnen, vad som händer dem och hur de växer och mår.