28 dec, Grattis till min stora tjej
Igår så var det så den 28 dec. För 17 år sedan så insåg jag vid 03 snåret att nu var det dags igen. Ringde och pratade med BB, väckte sedan sambon som låg och sov. Han ringde farmor som skulle komma som barnvakt. Skojar ni var hennes fråga när hon sömnigt svarade telefonen. Nej inte den här tiden på morgonen konstaterade S. Därefter gick han i duschen, ha ha ha. Han kom ju som ihåg hur lång tid det tog när Julia föddes. Jaha, då får nog jag sätta mig ner svarade jag, eftersom värkarna kom med c.a 3 min mellanrum om jag var upp och rörde på mig. En uppspelt farmor kom in genom dörren samtidigt som S var klar och vi fick lite lyckokramar innan vi satte oss i bilen för att i -35 gradig kyla köra mot Kalix och BB. Nät vi kommer in i kalix och närmare oss sjukhuset, så möter vi en poliskontroll. De vinkar in oss och när S kör ner vindrutan, så frågar de "hur var det här då?" Ja vi är på väg till BB svarar S. "Oj ja då ska vi skynda oss" säger den kvinnliga polisen och så får S blåsa nykterhetskontroll. Personalen på BB höll på att dö när de hörde att han fick blåsa, herregud skickade de inte iväg er på en gång" utbrast barnmorskan förskräckt. 05.05 så står vi äntligen på parkeringen. Tar mig in på akutmottagningen och får tacksamt sätta mig i en rullstol. IN på BB för den första undersökningen och de konstaterar att bebis är redan på väg ner genom bäckenet så jag får åka direkt in på förlossningen. Nästan exakt 2 timmar efter att vi stannade på parkeringen så kommer så vår nästa prinsessa. När de lyfter upp henne på mitt bröst och jag får min första blick på henne så blixtrar det till i mitt minne, mormor. En ögonblickssekund så ser jag min mormor framför mig. När jag legat en stund och bara njutit av doften och känslan av min dotter så vänder jag mig till S och säger att hon ska heta Astrid efter min mormor, men det behöver inte vara som tilltalsnamn. Igår var det så Astrids 17:e födelsedag. En febrig tjej med grymt ont i halsen då hon innan jul dukade i körtelfeber. Vi lagade lite önskemat åt henne med en pannacotta till efterrätt. Tårtan sparar jag att göra till lite längre fram, när hon blir piggare och själv orkar äta från den.