Skolstart

Skolterminen är runt hörnet och snart är det dags att åka upp till Östersund igen. Denna sommar har varit givande på sitt sätt trots den arbetsscheman jag har haft, men förhoppningsvis hinner jag vila upp mig nu när jag inte arbetar så mycket under augusti månad. Ser jag fram emot att få börja termin 3?, är vad jag har blivit tillfrågad flertals gånger på jobbet. Det är inte så ovanligt, med tanke på att man arbetar på sjukhus. I början såg jag inte riktigt fram emot det, eftersom jag visste vad jag var kapabel till och orkade med just då, så jag var lite osäker på om dessa förväntningar som terminen kräver kommer gå att uppfylla. Denna termin inom sjuksköterskeprogrammet sägs vara en väldigt tuff period på grund av all information som bör matas in på så kort tid, vilket jag inte ska ljuga om, det har skakat upp mig en aning. Att sitta väldigt långa timmar med min bristande koncentrationssvårigheter är inte min bästa styrka. Å andra sidan fick jag påminna mig själv att jag har klarat mig hittills på grund av mitt sätt att kreativt hitta strategier som faktiskt fungerar toppen för mig, men för att klara av denna termin behöver jag förmodligen gå solo och prioritera min ensamma tid mer än vad jag har gjort tidigare, vilket kommer vara en lärdom att se fram emot. Jag förväntar mig att förlora en del längst vägen, men jag accepterar detta helhjärtat. För er som har vandrat denna bit förstår nog vad jag syftar på. Mitt fokus kommer att ligga på mina dagliga rutiner, god sömn och nyttig kost samt minimering av telefonanvändningen mer än tidigare och sedan vill jag även försöka lära mig att faktiskt läsa en hel bok utan att hoppa till en ny utan att ha läst klart den första. Kanske har man en odiagnoserad adhd? Det har man fått höra av mina närmaste, haha. Att ha arbetat en del under sommaren har mer eller mindre ökat mitt kunskapsförråd inom ohälsa och nu när jag tittar igenom informationen inom sjukdomslära, de kurserna vi kommer att dyka in oss på denna termin inser jag även att något har lyckats fastna under sommaren. Patofysiologi är inte heller komplex att förstå utan en hel del är oftast logiskt också, speciellt om man redan vet hur den friska kroppen fungerar, men man vet aldrig. Jag kanske får ett F och får omtentera, det är inte hela världen egentligen. Det jobbiga lär nog bli att det blir tenta på tenta, vilket jag har oroat mig över, men idag har jag iallafall en plan A och en plan B så förväntningsmäbssigt vet jag vad som bör göras om saker och ting inte går tillväga och finner mig faktiskt i ro över det. Men jag tror många fungerar lite som jag, eller så är jag helt ute och cyklar, men har jag ingen plan, eller en förutsägbar framtid så blir man en aning stressad. Jag var inte så i mina yngre tider utan då var jag rätt så spontan och lugn. Idag, med bättre konsekvenstänk och mer erfarenhet tillkommer även en viss obehag. Det har inget med rädsla av att misslyckas, utan snarare att jag vet hur jag fungerar och den bearbetningstid som det kommer att behövas för att återställa sig. Det är mentalt tröttsamt vissa gånger, men jag har blivit bättre på att hitta mina sätt för snabbare återhämtning och för att inte hamna där. Som ni läste tidigare, om en del av mina målfokus kommer att vara det som tar mig dit jag vill, däremot behöver jag arbeta bort min mentala spärr.