Frogs

Vi bodde i Hallsberg en lång period av mitt liv och där brukade jag och min bästa vän Narges springa ut till skogen varje rast och leta efter grodor att fånga. Hur det kom till sig att vi började med det har jag faktiskt inget minne av, men vi var barn och barn hittar på massa skoj. En dag hade vi fångat en varsin groda och så lyckliga som vi var ville vi även ta med de hem, vad tänkte vi med? Det undrar jag än idag. När vi väl höll i våra grodor så stod Narges bakom mig så jag valde att vända mig mot henne för att fira vår lilla ''success'', men jag blev istället överraskad av hennes tårar fylld med sorg. Jag kunde inte riktigt förstå varför hon verkade så ledsen, vi har ju våra grodor? Efter att ha frågat henne flertals gånger om varför hon var ledsen bad hon mig att titta ner och lilla jag hade omedvetet... ja, lite synd att jag minns detta, men jag tycker mer synd om att hon fick bevittna det. Jag erbjöd henne min lilla groda istället (Vi släppte den grodan fri förresten). Ni trodde det skulle sluta fint va? Om bara livet var så enkelt, haha. Men, min kärlek för dessa varelser har alltid varit något sedan barn för mig och jag förstår faktiskt inte varför. Några år senare så flyttade jag till Stockholm och insåg hur sällsynta grodor är att upptäcka här. Något jag aktivt brukar leta efter när jag går ute i regnet än idag. Kanske en vanegrej?  Bilden ovan är från landet. Jag var hemma och pysslade med Simba och jag hör hur Daniel ropar ivrigt på att jag ska komma ut och titta. jag trodde att något allvarligt hade skett så jag rusar ner så fort jag kan för att sedan se dessa tre småttingar som har flyttat in till oss utanför dörren. Att höra hans ivrighet över något jag älskar är bara för gulligt. Älskar denna människa!