The Adventurous Life of Simba

Jag och Daniel älskar våra långa promenader. Det är något speciellt med att bara gå och prata om allt möjligt, utan att någonsin få slut på ämnen. Vi har varit tillsammans i fem år nu, och det känns som vi fortfarande har så mycket att säga till varandra. Det är en av de saker jag uppskattar mest med vår relation, hur vi kan skapa tid för oss själva men ändå alltid prioritera varandra. Trots våra olikheter har vi alltid haft en stark kemi, något som visade sig vara en stor bonus för vårt förhållande. Men idag vill jag berätta om hur Simba kom in i våra liv. En dag bestämde vi oss för att besöka min mamma på Skogskyrkogården. På vägen dit stötte vi på en grå katt som var både charmig och social. Vi blev helt förtjusta i honom! Vi hade pratat om att skaffa ett husdjur, men det hade alltid varit något för framtiden. Men efter att ha tillbringat en halvtimme med den här katten började tanken på en liten Simba kännas mer lockande. Några dagar senare scrollade jag igenom Facebook och stötte på bilder av en liten orange kattunge som genast fångade mitt hjärta. Jag visade bilderna för Daniel, och han föll också direkt. Det hela gick så snabbt och spontant att vi knappt hann förbereda oss, men på något sätt fick vi ihop allt vi behövde i tid. När vi åkte för att hämta Simba, möttes vi av en socionomstudent som hade tagit hand om honom. Hon bodde i en liten lägenhet på 24 kvadratmeter, och det var trångt, minst sagt. Hon berättade att hon köpt Simba från tidigare ägare som inte behandlat honom väl, men när jag frågade mer om hans bakgrund fick jag ganska svävande svar. Trots att magkänslan sa att något inte stod rätt till, valde vi att ta med Simba hem. Han var ungefär ett år gammal då, och redan ganska stor. Vi hade ingen aning om att han skulle bli ännu större! Simba var nyfiken men också lite skygg när han först kom hem till oss. Det var tydligt att den här världen var helt ny för honom, vilket gjorde oss glada över att kunna erbjuda honom en trygg plats. Idag är Simba fyra år gammal och växer fortfarande! Han väger ca 5 kilo och är i god form, men vi misstänker att han kan vara en blandras med skogskatt med tanke på sin storlek. Vi blir konstant fascinerade över hur intelligent han är! Sättet han kommunicerar med oss är verkligen imponerande. När vi äter mat (ja, väldigt dåligt inlärt beteende, men vi jobbar på det) så brukar han sitta på stolen och titta mig i ögonen tills jag tar ögonkontakt med honom, titta på min tallrik och sedan titta tillbaks åt mitt håll igen. Ibland lägger han sin fina tass försiktigt på min arm som en extra charm, och på grund av hans fina artighet så får han en liten bit ändå. Med varje dag som går bygger vi mer tillit mellan oss. Numera kan vi klappa honom på magen lite längre än tidigare, och den kärlek vi får tillbaka är obeskrivlig. Simba har verkligen blivit en del av vår lilla familj, och genom hans ögon får vi uppleva världen på ett nytt och underbart sätt.