Stum

Stum. Stum blir jag av det korrupta systemet som lindrar sig runtom mig, kväver mig och håller fast mig. Framåt jag går, men ingen stans komma. Är det verkligen så pass illa? Ängslig, ilsken, sorgsen, men bara det? Nej, mer vill vi. Sitter framför honom och talar om vad som låter som en skräckhistoria, medvetandes om att detta inte tar mig någonstans än vad som verkar vara glädje, men i verkligheten frustration. Oerfaren är något jag tilltalar, annat får man höra. Allt vill mig nära, backa är min kära då skada vill dedära. Dedära som anser sig vara smarta. Manipulation till topp, indirekta kommunikationer något jag ser, men vill inte förstå. Jag ser orenligheter runtom mig, rakt igenom dig. Lätt inget nytt, mer?Stum. Stum för det som går tillväga inte bör gå tillväga, men ändå mina vänner står jag här ängslig, ilsken, sorgsen, men bara det?...Fortsätta lite mer, finn ingen slut. Komma hem helt borta. Tankarna i hög varv, minnet säger godnatt, men inget paus finna.