Spegeln

Låt det vara, bara klara,  det osägbara, mitt inre, min snara.  Kampen jag tror är mot andra och fler,  men sanningen, ja sanningen finns där, en spegel som ser. Jag står där ensam, hon står där med,  hon följer mig tyst, oavsett led.  Genom dag, genom natt,  över himmel, under havs. En ständig skugga, en plåga så stark,  orsakar skada, sätter sin mark.  Trötthet viskar, låt mig bara vara  men hon håller sig fast, låter mig inte klara. Varje dag försöker jag läka,  bemöta henne, mitt inre nakna.  För i spegeln är hon, den jag ser,  trött, sliten, men aldrig mer. Så låt mig bara, låt mig vara, ingen annan kan ändå förstå,  jag är trots allt hon, och hon är jag,  den som vägrar släppa och bara gå.Ändå här, här är det vi står. Genom dag, genom natt, över himmel, under havs, vi går.