Recovery

Jag brukar reflektera tillbaks i tiden för att observera min utveckling samt vilket fokusområde jag bör prioritera i nuläget som behöver utveckling. Hur mitt tänk var då är inte lik sig idag, givetvis, men vad jag har lagt märke till idag är att jag är mer lösningsorienterat än vad jag trodde att jag var i mitt förflutna och det har förmodligen utvecklats på så vis på grund av mina omständigheter (Så kul att jag ändå kommer att känna på så vis i framtiden också). Min mors bortgång gav mig en storm av sorg, men samtidigt gav det mig även en bred utrymme till att faktiskt lägga ned all fokus på mig själv och mitt mående. I början var det svårt att förstå mig själv. Jag har hört att jag är en självmedveten person med god självinsikt, men jag insåg även att graden av självmedvetenhet är oändligt. Jag hade gånger där jag föll ned på knä och känslor av sorg, ilska och skuld var överväldigande. Det fanns även många moment där jag ifrågasatte känslan av att vara avskärmad och även känslan av rädsla att glömma bort allt jag har gått igenom blev en del av det hela. Trots mina utmaningar i livet, vill en del av mig inte glömma och gå vidare för att denna upplevelse bidrar till min utveckling, mitt tänk samt perspektiv på livet. Jag antar att jag försöker säga att jag inte vill glömma hur det var att sitta i en sådan svår situation på grund av många fördelar, men en nackdel kan även vara att man blir fast i det förflutna och därav ligger det i stor vikt att finna balans.  Åter till vad jag sa i början, lösningsorinterad över ältandet har varit prioriteringen efter min mors bortgång. Som jag nämnde tidigare så behövde jag sörja till en början och att sörja i samband med flytt och nya studier, ny stad och ny befolkning var väldigt jobbigt för min del att många misstag begicks. Idag sörjer jag fortfarande, men inte till den graden där jag faktiskt blir paralyserad av den känslomässiga överflöd. Jag har även märkt att under min studietid har min ensam tid spelat en stor roll för mig. Att växa upp i en stor familj där man väcks upp tidigt på morgonen av att morsan härjar och dammsuger och brodern spelar hög musik som han sjunger till är mitt normala. Så i början var det svårt, men idag älskar jag min ensamma tid, min tystnad där jag kan finna min egna ro. Detta har bidragit till att jag beaktar min omgivning, vilka människor jag egentligen vill ha i min omkrets och de människor jag umgås med idag. Jag värdesätter verkligen de jag umgås med och hade inte kunnat vara mer tacksam över att ha lärt känna de. Jag kan egentligen skriva en hel bok om min lilla upptäcktsfärd. Lär nog ske nån gång i livet!