Myrorna

Kanske borde jag aldrig ha ringt upp för att ta ett hederligt och ärligt samtal? Det ansikte du valde att använda visade sig inte vara som tidigare. Ett ansikte som inte passade dig. Trots det uppfattade jag dig bra nog för att ta mig själv ur din ekvation. Klart jag inte kände något illa, men jag förväntade mig att du skulle uppfatta annat. Efter allt detta insåg jag även att det fanns myror bland oss. Dessa myror avslöjade ohederliga saker om dig till mig och förmodligen gjorde de detsamma till dig, fast om mig. Trots den vetskapen kände jag mig inte benägen nog att ta mig dit för att igen, plocka upp mobilen och ta ett hederligt samtal med dig för att det gick inte alls bra senaste gången, så jag lät det vara. Kanske var det sanning i det som sades? Till en viss del? Dessa myror började sprida runt sig och bygga bo hos andra med och sakta började jag inse vad dessa myror försökte göra. Jag köpte mig en myrprej dagen efter för att spraya bort dessa. Det var en daglig kamp. Jag insåg att det inte var synd om dessa myror, även om den ända behjälpligheten de kunde få från någon var genom att använda mig som en brygga många gånger. Idag började myrsprayen verka. Idag såg jag även dig med och per automatik glöd en liten gnista inom mig och jag hör mig själv slänga ut ett ''heej'' trots den ekande svar man fick tillbaks. Inget jag tar personligt, då jag förstår mycket väl. Att förlora det jag ansåg var fint mellan oss låg på en personlig plan för mig i början då jag genuint såg upp till dig. Trots allt som gick sönder mellan oss hejar jag ändå på avstånd, i hopp om att du en dag ska inse att det aldrig var jag, utan myrorna...