Medicinhantering inom äldreboende

Min erfarenhet av att slutföra undersköterskeutbildningen har lämnat mig med blandade känslor. Många av kurserna kändes som en besvikelse, förutom fysiologi 1 & 2. Innehållet inom utbildningen för undersköterskor erbjöd inte tillräckligt med kunskap om läkemedel: dess verkan, varför vissa inte bör krossas, deras inverkan på kroppen, omvårdnadsstrategier, observation av tecken på ohälsa hos äldre och effektiva kommunikationsstrategier. Att gå i detalj kring varje kurs skulle ta en hel sida, men jag avstår från det. Jag kan dock ge en kort förklaring om hur läkemedel fungerar. Vissa mediciner är godkända att krossas, förutsatt att det specificeras på ordinationspappret. Annars är det strikt förbjudet att krossa tabletter eftersom vissa läkemedel inte tål magsyra och är konstruerade med ett skyddslager för att passera magsäcken intakt och smälta i tunntarmen, med hjälp av tarmfloran. Andra läkemedel är utformade som depåtabletter för att avge sin verksamma substans gradvis, vilket ger en längre verkan och undviker behovet av att inta tabletter varje X timme. Att krossa dessa tabletter resulterar i en snabb och hög koncentration av substansen, vilket kan orsaka allvarliga biverkningar. Men hur påverkar det när alla dessa tabletter i apodosrullar krossas och matas till vårdtagaren? För det första ger det ingen effekt på kroppen, vilket innebär att vårdtagaren inte får adekvat vård. För det andra kan det leda till allvarliga biverkningar som vårdtagaren lider av dagligen. Slutligen kan det resultera i att vårdtagaren blir överdoserad och dör. Undersköterskor är vanligtvis inte informerade om detta på grund av bristen på farmakologikunskaper. Trots flera års erfarenhet bör man ändå ha grundläggande kunskap om vad som är rätt och fel. Jag har sett detta tillämpas på flera platser, trots mina försök att sprida kunskapen, då jag möttes av motstånd under förevändningen 'de kan inte svälja'. I sådana situationer bör beslutet ligga hos sjuksköterskan istället för att själv besluta om läkemedel administreringssätt. Dessutom är det fel att manipulera vårdtagare till att ta mediciner under förevändningen att 'det är bra för dem', dock kan man diskutera den biten oändligt länge. Min egen erfarenhet som har haft min mor på ett äldreboende får mig att reagera starkt på detta. Jag har tagit detta vidare, men det verkar vara mer komplicerat att lösa än förväntat. Dessutom är det problematiskt att fastställa vem som krossar tabletterna, eftersom signeringslistan inte ger tillräcklig information. Dess syfte är mer att undvika dubbeldoseringar än att säkerställa korrekt medicinhantering, enligt min uppfattning, trots att den är avsett till att säkerställa medicinhantering. Att kompetenstesta personalen är inte heller en alternativ lösning, då det anses strida mot diskrimineringslagen. Att utbilda personalen kostar pengar och den enda lösningen som förespråkas är att 'prata om det' under en kort stund på morgonens personalmöten. Detta dilemma får mig att känna mig maktlös. Jag är i konflikt inom mig själv gällande denna situation och det är inte så mycket jag kan göra heller...