Magisk känsla av mysterier

Talan om det outsägliga. Det som känns, men inte riktigt går att forma i tal.En magisk känsla av mysterier. Den tryggheten du ger mig.I all form av stöd, finner jag dig ändå skör och kärlek är nog det ända din själ har behövt. Nu har vi inte talats vid som förr, men saknaden här är stört. Minnena håller oss vid liv och hoppet om längtan blir berörd. Men, jag minns oss som att det vore igår. Hur din hand tar tag i mitt och du leder mig vägen till frihet genom skogen.Hur solen skiner mot oss, hur vinden blåser emot oss, hur regnet faller ned på oss och ned tittar jag och ser din hand fortfarande krama om mitt. Släpp inte taget, var kvar lite längre till. Följ med mig, helst hela vägen. Älskar dig.