L E T T E R S

Under mina år har jag alltid vänt mig till skrivandet. Att skriva är en typ av frihet för mig, något som får mig att finna struktur. En sak jag är väldigt säker på är att jag var full av fantasier och ideér som än idag inte har försvunnit. Jag är fortfarande henne idag, bara mer bortglömd, därför skriver jag idag. När jag var yngre skrev jag flera sidor av massa sagor jag fått inspirerade av mina mardrömmar. Jag drömde en hel del och det mesta var mardrömmar. Idag brukar jag få liknande drömmar, bara att jag inte är rädd längre utan tenderar att ta styrelsen och vända det genom att stå emot. Kalla mig en grubblare, men jag kan än idag inte förstå dessa drömmar. Inte så att de är lut of touch och orealistiska, iallafall inte på det sättet som drömmar egentligen brukar vara. Jag har alltid haft det svårt att uttrycka mina känslor och tankar muntligt för att jag har så mycket att säga, så mycket jag känner så att skriva för mig ger mig en bättre struktur om vad jag egentligen behöver få ut. Något jag tar med mig till graven är min kärlek till skrivandet.