Euthanasia in the shadow

Christina Aistrup Hansen: Var en dansk sjuksköterska som arbetade på akutavdelningen vid Nykøbing Falster Sjukhus. Hon avsiktligt utförde handlingar som kan liknas vid eutanasi genom att överdosera patienter med morfin och diazepam. Diazepam är ett lugnande läkemedel, men i kombination med morfin kan det framkalla en stark reaktion som leder till andningssvikt och hjärtstopp. Hon skapade dessa kritiska situationer för att dra till sig uppmärksamhet från omgivningen. Hon ansågs som en ''hjälte'' och en duktig medarbetare som räddade liv på många, på grund av dessa situationer. Hon enligt mig, duktig på det medicinska arbetet som ca 30 åring, men slarvig nog att jag inte riktigt förstår hur hon inte blev gripen tidigare än detta. Framöver får man reda på att det gick rykten om henne på arbetet trots all beröm. Vissa hade fört vidare sina misstankar till chefen, men blev nedtystade då sjukhusets rykte var viktigare. Något jag har insett är allt för vanligt förekommande vid sådana fall. Jag vill även tillägga att Hansen även utsatte sin ca 7 årige dotter i vissa fall. Hon hade vid ett tillstånd gett henne en hög dos av sömnmedel, ett annat fall ljög hon om att de åkte in till akuten pga buksmärtor. Hon enligt mig, var även en patologisk lögnare (compulsive liar på eng). Hon blev däremot gripen efter att en nyexad sjuksköterska valde att ta detta vidare. Pernille Kurzmann fick massa kritik på grund av detta, speciellt för att hon var en nyexad sjuksköterska och ny på avdelningen. Hennes kollegor började frysa ut henne och pratade inte med henen pågrund av detta, vilket jag finner är sinnessjukt, men inte chockerande alls.  Histrionisk personlighetsstörning: Hansen blev diagnoserad med denna personlighetsstörning vilket beskriver en stark tendens för uppmärksamhetsbehov, extrema beteenden, emotionellt instabilitet samt manipulation. Hansen gick igång på att framstå som en hjälte. Däremot, vad jag inte riktigt förstår är att hon utförde eutanasi på 2st patienter där man inte fick utföra HLR. Här gjorde hon inget, fick inget utav det än att överdosera dessa och ledde de till döden. Charles Cullen: En amerikansk sjuksköterska känd som ''The good nurse'' på Netflix serien. Han misstänks ha dödat över 400 patienter (han blev dömd för mindre antal dödsfall däremot) genom att injicera Digoxin som vanligen används till patienter med hjärtsvikt och oregelbundna hjärtslag. Detta orsakade hjärtstopp eller arytmier. Han injicerade även doser av insulin i varje dropp påse, där andra sjuksköterskor som administrerade påsarna till sina patienter fick allvarligt hypoglykemi som kan leda till koma samt dödsfall och slutligen, sodium bicarbonate, som orsakade allvarliga syra-bas störningar. I Cullens fall så injicerade han inte parenteralt direkt via pvk utan snarare via deras dropp vilket ledde till en långsam död, medan Hansen injicerade direkt i blodbanan och detta ledde till extrema fall.  Kollegorna beskrev Cullen som konstig, men ändå duktig på sitt arbete. Han hade en bred kompetens inom läkemedel och kom bra överens med kollegorna så pass att de backade upp honom tills de fick bevisen framför sig av polisen. När polisen förhörde mottagningens medarbetare valde sjukhuschefen att sitta med och övervaka vad som var sagt. Innan förhören hade vårdpersonalen blivit tränade på vad de skulle säga, för igen, denna sjukhus ville också inte ta ansvaret pga rädslan för sitt rykte och valde hellre att släppa honom samt ge honom en bra referens för vidare ansökningar som Cullen gjorde. Amy Loughren, som vad en god vän och kollega till Cullen trots hennes kritiska hälsotillstånd valde att sätta sin hälsa och arbete i riskzon för att hjälpa polisen med Cullen. En psykologisk utredning utfördes aldrig på Cullen, men man kan tydligt se drag av antisocialpersonlighetsstörning, depression, narcissism så han ville framstå som hjälten. Enligt Cullen så var hans ursäkt till dessa dödsfall att han ville avsluta deras lidande. Han hjälpte de vidare. Vad som inte går ihop med det han påstod var enligt mig, att vissa patienter var på förbättringsvägen, vissa skulle även skrivas ut och ändå valde han att orsaka dödsfall på dessa. Dessutom, trots hans drag så var det Amy som övertygade honom till att erkänna sina brott, för att hon själv bad honom om hjälp. Vilket visar på att han inte var allt för avstängd emotionellt och detta går bara inte ihop för mig. Givetvis finns det inte svart och vitt, men i sådana fall, enligt mig, bör det ingå. Cullen hade även tidigare skrivit in sig själv inom en psykiatrisk avdelning för att få hjälp med hans psykiska problem. Han verkade ändå vara självmedveten på något vis, jämfört med de två ovan. Det som även förvånar mig är hur man kan anställa vemsomhelst med en sjuksköterskeexamen utan att utföra psykologiska tester eller bakgrundscheck. Detta bör implementeras i dagens anställning för personer som kommer att arbeta med läkemedel, om det nu inte har implementerats redan. Genene Jones: En amerikansk barnmorska som dömdes för att ha orsakat dödsfall samt skador på spädbarn under 80 talet. Hennes arbete utfördes i Texas och läkemedel som hon navände sig av var bland annat Digoxin och succinkylocholine m.m. Dessa orsakade även hjärtstopp och precis som de resterande var hennes motiv att anses som en hjälte. Jones hade en historik av manipulation samt narcissistiska drag. Hon var även smart och strategiskt, vilket är anledningen till varför man inte fick så mycket information från henne trots att hon var dömd. Med detta sagt, vet vi inte direkt hur många fall eller varför. I Texas så fick man reducerad tid beroende på hur bra man har betett sig, så detta var bland annat en av hennes mål för att komma ut tidigare, men framöver blev hon ytterligare dömd, vilket ledde till att hon erkände viss av de brott hon hade begått, vilket jag inte direkt finner logiken i, med tanke på hennes envishet. Kanske tröttnade hon på att hålla in allt och insåg att hon inte skulle få komma ut? En gång så befann hon sig gråtandes framför en gravsten av ett spädbarn som hon hade dödat. Detta enligt barnets anhöriga upplevdes bizzart. Senare insåg anhöriga att vissa saker som de hade köpt till gravstenen inte fanns där. Enligt experter som har undersökt Jones case påstod att hon egentligen inte kände någon empati vid detta tillstånd, utan hon var bara där för att samla på totem, som representerade hennes församling av fall. Detta är även vanligt förekommande hos seriemördare, men jag et att jag aldrig kommer att få ett rak på sak svar på detta, men i sådana fall där hon satt där gråtandes, vill jag veta vad som hände kognitivt. Munchausen By Proxy: En psykisk sjukdom där personen orsakar skada eller sjukdom på någon, oftast barn eller närstående för att få uppmärksamhet och sympati från andra. En annan liknande fall med denna psykiska störning är Dee dee Blanchard som utförde sådana fall på sin dotter Gypsy Rose, medan Munchausen är en annan form av psykisk sjukdom där man orsakar självskada för att få den uppmärksamheten. Dessa tre sjuksköterskor har jag samlat information om och reflekterat massa kring, men jag har fler på listan som gör i princip likadant med samma motiv. Psykologi i dessa extrema fall har jag alltid funnit ett intresse för, då det har varit en intresse sedan barn, att förstå människors tänkande. Det som skrämmer mig bortsett från att dessa är sjuksköterskor och tar hand om liv är faktum att arbetet är väldigt krävande. Under mina studier har jag utifrån eftersökande av tidigare forskning läst mycket om utmattning. Bland annat empatiutmattning (Ta mina ord med nypa salt i detta inlägg då jag är för lat för att leta reda på forskning som styrker det jag säger kring emaptiutmattning m.m, därav är detta endast utifrån mina tankar och det jag har läst under min studietid som jag har lagt egen tid på).  När man ser väldigt många dödsfall eller man sätter andra före ens egna hälsa där man många gånger måste sätta in sig i den empatiska tillståndet, även när man mentalt inte orkar kan leda till desensibilisering (på engelska desensitized). Det finns självklart olika grader, men med tiden kan detta bli en personlighetsstörning om man inte gör något åt stressen eller trauman. Det är därför många sjuksköterskor anses ha en mörk humor, för de har sett så mycket att det till slut går att skämta om. I början när jag bevittnade detta bland kollegor tyckte jag att detta var sjukt, men sedan förstod jag att detta är ett sätt för vissa att överleva och hantera sin stress och trauma som de får bevittna. I detta fall är karaktären som viktigast tycker jag. Det är okej med mörk humor, men att låta det gå så långt att det förekommer omvårdnadssvikt och sådana tillstånd som ovan är a big nono. Däremot, i dessa fall ovan så tror jag att det finns flera faktorer som uppstod redan från barndomen, tror? snarare jag vet. Jag menar inte direkt att empatisk utmattning kan leda till att man tar livet på andra, absolut inte, men jag finner några kopplingar som kan vara en stor riskfaktor som leder till dåligt vårdande, men igen, det finns massa faktorer som kan bidra till att folk begår sådana extrema fall. Vad alla dessa har gemensamt däremot, bortsett från uppmärksamhetsbehoven är deras traumatiska uppväxt. Omsorgssvikt från föräldrarna bidrog till en stor faktor där dessa individer inte kände den kärleken som barn kräver. Jag vill även tillägga att sådana extrema fall är sällsynta och att dessa sjuksköterskor har även många gånger lyckats förstöra sjuksköterskans rykte och roll. En kollega till Cullen grät en dag efter att patienten visade rädsla och trodde att hon skulle utföra liknande som Cullen gjorde. Det är väldigt synd och jag förstår bådas perspektiv. Jag tycker att detta kunde ha stoppats långt innan, men sjukhuset valde att fortsätta. Även i liknande fall, fast med läkaren Paolo Macchiarini, där KI tillät honom gå så långt trots att folk runtom hade bevis. Läkarna som rapporterade Paolo blev dagligen dödshotade och hatade av KI. Det är sjukt... och väldigt skrämmande, men det betyder inte att man inte ska låta sin röst bli hörd när man ser något fel. Om något som jag lärt mig av detta är att utöka mitt deltagande i mitt egna vård framöver, vilket egentligen är min rättighet. Jag menar inte att man inte ska förlita sig allt för mycket på sin vårdare, det tycker jag inte man heller ska göra, utan man bör göra sin egna research oavsett vad. Vissa sjuksköterskor blir lite irriterade på patienter som vill veta allt om vad de ska få för mediciner och varför, även om detta är repetitivt. För min del, förstår jag faktiskt patienterna. Jag hade gjort likadant utan tveka. Patienterna har all rätt för att få den informationen och vara delaktiga. Sedan förstår jag även dessa sjuksköterskor. De gör inget annat än sitt jobb och har inte i avsikt att skada. Dessutom har de inte heller den tiden att förklara, vilket orsakar de stressen och därmed dessa känslor, vilket inte alls är personligt. Verkligheten går emot de lagarna som finns. Vi kan inte utföra och följa alla lagar om omständigheterna inte ger oss rätt förutsättningar att jobba med, men man gör sitt bästa såklart!  Slutligen vill jag hylla Pernille Kurzmann, Amy Loughren och Blanche M. O´Neal sjuksköterskorna samt alla andra som deltog i utredningen för att få rättvisa för alla oskyldiga offren trots all hat och psykiska påfrestningar de tog emot. I slutet av dagen går vi inte med strömmen, utan emot när det handlar om moralisk rätt! Jag mådde illa i flera dagar av att undersöka detta och min sorg går för dessa familjer samt patienterna. Förhoppningsvis befinner jag mig aldrig i en sådan situation där jag sitter i Pernilles skor eller i patienternas sits och önskar inte detta för någon heller. Trots att detta uppstod för längesedan och jag kanske är lite efter, så tycker jag att det är bra att ändå gå tillbaks för att lära sig något av dessa samt uppmärksamma avvikande beteenden framöver.