Embracing the Radiance of Love

Det sägs att man inte riktigt förstår kärlekens betydelse förrän man står bredvid varandra, hand i hand, och går igenom alla livets ögonblick, vare sig det är stormigt eller soligt. Det här är något jag delar med honom. Många som inte har upplevt det ännu förstår inte riktigt vad kärlek innebär. Det handlar om att fortfarande vilja ha varandra och vara villig att förändras för varandra. Jag tror inte på att man ska älska någon exakt som de är, för då finns det ingen utveckling. Ofta väljer man partners med motsatta personligheter eftersom man själv strävar efter att växa och bli den bästa versionen av sig själv tillsammans med sin partner. För att smälta samman behöver vi förändras, annars hade jag enkelt kunnat hitta någon som är mycket lik mig själv av motsatt kön, någon som inte skulle utmana mig att bli bättre. Jag anser inte att man ska vara rädd för att vara olika som personer. Att vara olika betyder inte att man inte kan hålla ihop som ett par, men många betraktar det som om det vore oundvikligt. Det är som att själv sätta en etikett på det hela istället för att faktiskt förstå att människor är väldigt formbara oavsett ålder. Ibland är man oense och ibland är man överens. Hur man kommunicerar kan vara helt fel under vissa perioder i livet, men det betyder inte att man ska avsluta en relation. Det handlar mycket om vad som pågår och vad båda parter vill uppnå i slutändan. Det handlar om att konstant bevisa för varandra att 'jag förbättrar mig som person, inte bara för din skull utan också för min egen. Om du inte är nöjd med hur jag kommunicerar med dig, kommer jag att arbeta på det tills vi möts på halva vägen.' Men det betyder inte att ansvaret ska ligga ensidigt. Förstå att ni är två individer med olika bakgrund och helt olika trots likheterna ni delar. Jag tror starkt på att ens egen egoism kan förstöra en relation utan tvekan. Egoismen tar sig ibland uttryck i att vägra se sig själv, att ha svårt att be om ursäkt och att inte se hela bilden. När man är oense eller bråkar tenderar många att se det som 'jag mot dig' eller 'du mot mig', fastän det egentligen inte är så. Så lätt som mina ord låter just nu är det svårare i verkligheten, det förstår jag. Det krävs verkligen att man går igenom dessa stadier tillsammans för att smälta samman och komma fram till 'vi mot det'. Vissa personer hittar partners där det inte uppstår så mycket konflikter medan andra möts av många utmaningar, men väljer att arbeta på det istället för att fly, för de ser potentialen och en stark vilja hos varandra. Jag personligen väljer hellre att genomgå en storm med honom igen för att nå den typ av kärlek vi idag delar. Det är som att bygga upp ett stort hus från grunden. Idag behöver vi inte säga så mycket då vi redan känner varandra väl och förstår varandra tydligt. Vi älskar varandra mer nu än tidigare och fortsätter att växa tillsammans. Om jag hade lyssnat på någon med snäv syn och bristande kunskap hade jag inte varit här idag, tillsammans med världens bästa människa Jag brukar sällan scrolla genom Facebook nuförtiden, men jag kikar ibland på inlägg där kvinnor beskriver händelser med sina partners. Det är intressant att se kommentarerna och råden som ges, det ger en inblick i dagens mentalitet. Många säger 'lämna honom' även för problem som egentligen går att arbeta på. Människors åsikter om ens förhållande kan vara toxiska, och det är inte för att de vill en illa. Deras tanke är snarare 'bättre att lämna än att bli mer förstörd, enkelt'. Om jag inte hade haft den kunskap jag har idag hade jag kanske lyssnat på sådant och lämnat varje person för minsta lilla sak, bara för att sedan vara nedstämd över att jag inte kunde hitta någon som passade mig, med det sagt ta inte in all råd du får utan att själv lyssna på vad du känner och vill tillsammans med din partner. Kärleken ska inte vara enkel, jag anser att det är en föreställning som samhället har skapat. Att forma en sked från trä kräver arbete och tid. Att behålla formen och kvaliteten på träskeden kräver slipning och underhåll genom åren. Det är därför jag älskar honom; vi delar samma mentalitet och förståelse, något som många ännu inte har. Att be om ursäkt och fråga vad som behövs för att mötas i mitten är viktigt, och det gäller inte bara i relationer, utan generellt sett. Det kan handla om vänner eller familj. Att göra det innebär inte att man dömer sig själv för missförståndet. Jag hamnade i en liknande situation förr med en anhörig där jag efter att ha fått en samlad bild lyckades lägga bort den sårande och egoistiska versionen av mig själv. Istället valde jag att sätta mig in i deras situation och se saker utifrån deras perspektiv. Det är min superkraft, som jag brukar säga. Jag bad om ursäkt för missförståndet, men det verkade vara för sent för att reparera något. Det verkade vara något som, i mina ögon, var enkelt att fixa, men det beror verkligen på var man befinner sig mentalt i livet. Att ha insikt om hur ens agerande påverkar andra, även om det inte var avsikten, var anledningen till min ursäkt. Jag förstår att människor är olika och uppväxta på olika sätt. Vi är helt olika, vilket innebär att vi uppfattar saker och ting på olika sätt. Att jag bad om ursäkt betyder inte att jag hade fel; det är något många blandar ihop. Ingen av oss hade rätt eller fel eftersom inget är svart eller vitt. Den andra personen valde istället att se mig som självkritisk och negativ, vilket är förståeligt med tanke på den synen som många bär på kring dessa ord, istället för att faktiskt lyssna på orden som sades och skapa en bild som stämmer överens. Jag tror att man behöver uppnå en viss insikt och ett perspektiv för att förstå mitt helhetstänk kring detta, något som jag och han har gemensamt. Vi har verkligen byggt upp något som idag står på en stark grund, och vi strävar efter att fortsätta växa tillsammans. Även under kortare perioder ifrån varandra under våra fyra år tillsammans har vi känt saknad och kärlek, vilket verkligen visar hur stark vår koppling är. Han har lärt mig så mycket under den här tiden – tålamod, förlåtelse, att älska mig själv och ta hand om mig på rätt sätt. Han har gett mig insikter i hur människor fungerar, lärt mig att välja mina strider och att inte ta allt för personligt. Dessutom har han lärt mig självdisciplin och mycket mer. Han har verkligen gett mig en djup förståelse för vad äkta kärlek innebär, något som min far egentligen skulle ha lärt mig redan från unga år. Han tar hand om mig på samma sätt som jag tar hand om honom. Han är romantisk på hans egna fina sätt och hans närvaro får mig alltid att skratta och känna glädje, trots de utmaningar han själv möter. Jag beundrar hans otroliga intelligens och snabblärdhet. Hans förmåga att observera är imponerande och han bär på en djup värdefull själ som inte alla får se. Hans familj har välkomnat mig med öppna armar och de är otroligt kärleksfulla och förståeliga. Genom honom har jag fått uppleva och förstå innebörden av en hälsosam familjemiljö, något som var helt nytt för mig pga min uppväxt. -Jag älskar dig mer än vad dessa ord kan bevisa