A seed planted

Innan han försvann lyckades han plantera ett frö i min lilla blomsterträdgård. Fröet utvecklades till en gren, som sedan blev två, och sedan fler. Ibland växte grenarna så mycket att det nästan blev för mycket att hantera. Jag insåg att det krävdes mycket underhåll för att ta hand om denna växt. Den behövde solljus, värme, näring, kärlek och mycket vatten, samt överlag god skötsel. Ibland kunde jag inte uppfylla växtens behov, inte för att jag hade glömt bort den, utan på grund av all ohyra runtomkring som ville skada den. Jag var alltför upptagen med att hålla plantan vid liv genom att städa bort dessa ohyra, men plantan tog ändå skada, trots mina ansträngningar. Fastän jag inte alltid kunde vattna den regelbundet, klippa grenarna eller gödsla jorden, lyckades jag ändå hålla glöden i växten vid liv. Är det inte märkligt? Det verkar som att växten är odödlig, som om den person som planterade fröet verkligen tog hand om det med kärlek och omsorg. Nu när jag ser tillbaka så förstår jag hur viktigt denna växt är och varför han så gärna kände behovet av att plantera fröet innan han försvann.