Nattemelie

Det är med sånt vemod jag möter hösten. Varje år, samma sak. Jag börjar sörja att sommaren är över redan i juli och blir låg av minsta indikation på att hösten är här. Varför? Har ingen anledning att vara nedstämd, finns så mycket att se fram emot. Måste börja med ny taktik. Njuta mer av varenda sekund av sommar, vara utomhus oftare, sitta mer på folks balkonger och dricka vin och skratta in på småtimmarna. Planera något roligt i någon av de tråkigaste månaderna, långt i förväg. Så jag får längta. Det är nog det bästa med sommaren, att jag längtar efter den så mycket. Blir överlycklig när den kommer. Så ska hösten bli för mig framöver. Efterlängtad.           Puss och godnatt då. /E