skolavslutningen 2012

                                      10 år. 10 långa år på söderbaumska skolan. 10 år fyllda med skratt & gråt. Gladhet och surhet. Lycka och förlust. Jag har varit med om så himla mycket, och det gjorde jag tillsammans med er. Vi har alla varit sura, vi har klagat, vi  har hatat. Men lika mycket som det och mer, så har vi varit glada, lyckliga, positiva. Just att det har varit just ni som har varit min klass, och min parallellklass, det klagar jag inte över. Jag tror vi alla har velat dra ifrån skolan direkt, slippa alla människor i klassen, längtat till att få sluta nian, skita i allt. Det har jag gjort, många gånger. Men det är ju liksom det som tillhör, och någon gång måste man ju få vara negativ. Ni har ändå varit den bästa klassen och flera gånger har man sagt "den personen kommer jag inte sakna, inte den heller.." men ändå så gör man det på nått sätt för det blir en helhet av nian. Iallfall jag. Ni har alltid där och hade ni inte varit med så hade det inte blivit som det blivit. Jag kommer sakna att få säga att jag går i 9b med den, den, och den. Men jag vet, att jag kommer alltid att vara en söbare, och det är jag väldigt glad över. Minnena med er kommer alltid att följa med mig, överallt. När jag tänker tillbaka, så inser jag hur mycket jag verkligen, verkligen kommer sakna er. Jag kommer sakna er alla. Varenda en av er.  Tack för denna tid. Tack.   En lärare som jag hade kommer jag sakna väldigt mycket och det är Lennart. Det är den bästa läraren jag haft, och han var alltid så positiv mot mig. Han hjälpte mig mycket, lärde mig mycket, och när jag var negativ så var han jämt positiv. Han var jämt glad, kunde dock bli lite sur om jag var föööör negativ för han visste, att jag kunde. Så jag måste ge ett STORT tack till Lennart, som jämt funnits där, och TACK för allt du lärt mig och hjälpt mig med.