Länge Leve Livet

Här kommer en text jag skrivit på svenskan som (inte för att skryta) fick ett stort A.      Min passion för utomhussporter    Solen skiner, asfalten kokar och kroppen är i sjunde himlen. Jag älsar att sväva fritt på min rödvita velocoped, även kallad cykel. Men detta är bara på sommaren, vad gör jag då på vintern, undrar ni. Jo, jag älskar också att ha på mig ett par slalomskidor och ett par varma pjäxor.     När himlen är så där kall och vintermörket tynger djupt ner i själen, som Markus Birro skriver i sitt Kärleksmanifest (10.10.2009) i sin blogg. Han skriver att fotbollsspelarna i Serie A håller han uppe på de få ljustimmar Sverige har på de mörka vintrarna. Så här känner jag, när jag får åka ut i backen efter att den kristallvita snön har lagt sig, helst före jul. När snön och mörkret blir till ett och månen och stjärnorna lyser upp jorden istället. När skidan får möta snön och det bildas ett samspel, som gör att man kommer upp i stormstyrkor nerför backen. Då är jag ett med naturen och himlavalvet.      För mig är träning mitt livselexir, men jag umgås också med de här sporterna. Det är som att Markus Birro går på en fotbollsmatch och umgås. När jag är i backen, i liften och på min cykel är jag aldrig ensam, inte jag i alla fall. Birro är aldrig ensam på en fotbollsarena, där finns tusentals supporters som hejar på sitt hemmalag. Jag tar istället med mig mina kompisar ut till backen eller på en långtur på cykeln. Först så brukar man bestämma dagens mål, vart man skall cykla. Man kör järnet ur sig och sen på hemvägen, då börjar man prata och köra lugnt och bara njuta av att man får vara frisk och ha den kondition man har tränat upp, i alla dessa år. Istället för att umgås på fester och dylikt, så umgås jag i farten.     Jag drömmer att jag kunde varit fem år, inte sexton. Jag önskar att jag skulle ha gått med i min hemmaklubb för alpinåkning. Men det gjorde jag inte, vilket jag ångrar stort. Men vad är en bal på slottet, som Askungen säger, eller att ha missat att bli den där sportprofilen som folk kan se upp till, och känna stort engagemang till. Äsch! Nu får det vara slut på drömmandet och återgå till nuet. Jag har faktiskt de underbaraste människorna runt om mig, allt kunde ha varit en ren missär, men det är det inte och det är jag glad för. Länge leve livet!