Nationalism för mig

Läste i Metro idag om att de tillsammans med Dramaten ska göra en ny artikelserie om Nationalism med hashtagen #Nationalismförmigdetta fick mig verkligen att spinna igång tankeverksamheten.Är jag nationalist?Är Nationalism något fult?Det första jag tänker när jag hör ordet är "heja Sverige!" i landskampen i Hockey eller fotboll.. Kolla hur det går för svenskarna i OS utan att slaviskt titta på tvn..Att känna samhörighet med Timbuktu och hans fantastiska tal för ett par månader sen och Zlatans version av nationalsången. Jag hör inte till de människor som behöver kalla mig svensk. men jag är ändå glad att jag faktiskt lever i Sverige. SverigekärlekJag är stolt över Sverige som har demokrati där alla, har rätt att rösta på va dom vill, till och med ett så ickedemokratiskt parti som Sverigedemokraterna. Där ingen tvingar mig att tro på något eller nekar mig att ta del av litteratur. där jag får fira påsk, jul, midsommar, valborg som jag vill, jag kan fira kvinnodagen och ramadan med. det är okej! och vi har ett samhälle som inte är helt klassuppdelat. vi har även en offentlig trygghet för de som inte är så lyckligt lottade. något som faktiskt är sällsynt i många länder. Och även om det inte alltid funkar i praktiken som det ska i teorin, så ja jag är stolt över Sverige för att vi lever i ett land där Mänskliga rättigheter är självklarhet, där självförverkligande för individen kan va mer i fokus än att hela samhället ska ha ekonomisk trygghet och där vi faktiskt lever i ett samhälle som hela tiden är med och vill utvecklas.   och att vilja värna om vår demokrati och samhällsutveckling, tillsammans med att heja på Landslaget och hylla Zlatan när han framför vår nationalsång, fira jul och vara nykter på midsommar, att ge plats för de som behöver och att med öppna sinnen ta emot nya idéer, det är Nationalism för mig.