Just idag är jag stark

jag har väl egentligen aldrig känt mig så deprimerad som jag gjort den sista tiden, men jag tänker inte sjukskriva mig o knapra piller för det. jag tänker inte be om ursäkt för att jag exploderar ibland, för that's how I am. och jag exploderar hellre än håller allt inne och jag är hellre som en berg och dalbana än att gå likgiltig genom livet.  Jag är inte religiös men nånstans hoppas jag o tror att det finns en mening med att jag ska gå igenom all jävla shit. jag har skrikit, gråtit och varit helt off några dagar nu, men nu blir det ny tid ny strid.      Pusselikrameran Anna -det som inte dödar mig, gör mig mer fucked up-