Gnager, maler och rullar runt.

Konstig känsla i magen, saknaden maler. Livet är bra mystiskt, från att stå på toppen på en kulle fylld av lycka till att rulla ner från den höga killen ner i stupet där lyckan är minimal. Detta fenomen kallas ju så fint som det heter bergodalbana. Hoppas bara att det går uppför snart igen, klarar inte av dessa gnagande känslor som äter på mig inifrån.